torsdag 29 september 2011

Colting

När du står i affären och undrar vilket fett du ska köpa, läs på smöret vad det innehåller och tänk "är det här bra", ta sen ett MiniLätta och läs på det och tänk "är den här hudcrémen det rätta att äta".                                                      
Jag har varit på Jonas Coltings föreläsning och sugit i mej av hans inspirerande råd och berättelser. Det är en killa som vet vad han snackar om, åtminstone så länge det handlar om hälsa, motion och ren mat, men han är ju ingen renodlad LCHF:are. Hans lunchsallad är förvillande lik en fruktsallad, men med hans träningsprogram får det säkert finnas fruktsocker i hans lunch, den förbränns säkert innan han hunnit stiga upp från bordet...
Så här skriver han på sin hemsida: 
En vecka under grundträningen kan bestå av följande:
Simning: 18-20 km
Cykel: 500-900 km
Löpning: 100-140 km
Funktionsstyrka: 2-4 timmar
Så jämför jag med min träningsdagbok där jag fyller i dagens motionssaldo - cykel, jobbet tur-och-retur, 5 km. Kanske en bra orsak till varför jag inte tål kolhydrater lika bra som Colting... ;)

Och så tråkigt, jag har ju ingen trevlig bild ikväll...

måndag 26 september 2011

Ingen smörkris här inte!

Vi har ju alla läst om hur smöret går åt som ... som... ja, som smör i solen numera. Hurra! Det är ju jättebra! Men om tillgången är mindre än efterfrågan blir det ju lite värre. Och har man lyckats lägga beslag på de sista smörpaketen i hela Sverige, ja då kan man t.o.m. lägga ut smöret på tradera!

Här i Finland vet vi inte om någon smörbrist än, kanske vi har mera kossor?? ;) Men hör ni, man kan inte haka upp sig på att smörindustrin jobbar långsamt, eller att svenskarna börjat fatta det här med smör vs. margarin och vill äta ren mat. Det är ju toppen. Men kom ihåg att ingenting är omöjligt, är smöret slut får man väl laga eget!

Det är redan ett och ett halvt år sedan jag skrev det här inlägget om hur man gör sitt eget smör! Hurra! Smörkrisen är historia!!!

Smörrecept

Colting och den nakna hälsan

Hemsidan

Nu börjar det vara nära den torsdagsföreläsning jag väntat längst på - den med Jonas Colting! Jag förväntar mej en intressant föreläsning men är tveksam till Jonas egna chokladbollar som vi ska få till kaffet, eftersom de innehåller dadlar, och som ni vet är dadlar väldigt söta. Men det är klart, håller man igång så mycket som Colting så får man nog äta en och annan dadel innan det gör någon skillnad... ;)



söndag 25 september 2011

Mediciner mot fetma!

Klicka på bilden för större text!
Jag ville repetera mina kunskaper i läkemedelslära och lånade en bok som förstås hette "ABC om läkemedelsbehandling". Jag läste de intressanta kapitlen och var klar, trodde jag tills jag kollade igenom innehållsförteckningen. Där fanns ett kapitel som hette "Andra medel vid sjukdomar i mag-tarmkanalen" och en underrubrik som fastnade i mina ögon - "Medel vid fetma". Det måste jag förstås också läsa! Och visst är det otroligt, tänk att det tillverkas mediciner mot allt! Men när jag läst igenom det här förstår jag fortfarande inte varför man skulle äta de här medicinerna. Skulle det inte vara både enklare och hälsosammare ändra sin diet?? LCHF har ju ändå inga biverkningar som muntorrhet, sömnlöshet, gasbesvär, oljig avföring, huvudvärk, depression, ökad aptit eller tätare behov av tarmtömning. Och ät det inte märkligt och paradoxalt att ökad aptit är en biverkning! Enda biverkningen LCHF kan ha av alla dessa är väl förstoppning, fast då beror det troligast på att man inte ätit en massa fibrer som fyller tarmen så man helt enkelt inte har så mycket slagg i tarmen. Jag läste nångstans att "när du åt som en ko sket du som en ko, när du äter som en räv skiter du som en räv", och det stämmer ju precis det! :)

Men visst finns det "biverkningar" av LCHF också, t.ex. mindre sömnbehov, viktnedgång, m.m., m.m.... Listan är kanske längre än medicinernas biverkningar, men bara kanske.

lördag 24 september 2011

Sukrin


Det var mina föräldrar som gick på begravning idag, men det var jag som fick en förfrågan om var jag hittar Sukrin. Jo, det ska jag berätta för dej, Birgitta, och alla andra som undrar! Det har jag köpt på nätet, på webshopen fitnesstukku.fi och sokeriton.fi,  men det finns också på hälsokostaffärer. Numera finns en annan sort också som heter Sötin, men det funkar på samma sätt. Så finns det dessutom både som kristallsocker och florsocker. Jag tycker bättre om florsockret när det ska användas "rått", men kristallsockret är bättre om det ska gräddas i ugn.

Vitsen med sukrin tycker jag är att man får framhäva smaken lite på vissa efterrätter eller bakverk, inte för att få en sötkick. Eftersom jag för länge sedan jobbat bort sötsuget använder jag en liten, liten mängd sukrin i mina skapelser, och det räcker! Det känns att det är sött!

Det var den lilla berättelsen om sukrinet. Hur har ni det med Stevian då? Använder ni det?

fredag 23 september 2011

Magnesium in my dreams

Zeb Macahan
Jag har tidigare haft besvär med sendrag i fötterna, genast jag sträckt på fötterna/tårna har jag fått sendrag och det är ju så obehagligt! Jag tipsades om magnesium och började ta som tillskott varje morgon samtidigt som D-vitamin. Nu har jag varit utan magnesium ca.en månad, men så började jag med både crossfit och spinning i onsdags och tyckte mina muskler kunde behöva hjälp med återhämtningen och köpte därför magnesium igen. Och tog en tablett till natten. Det passade ju så bra när jag hade hört att man sover så bra av magnesium. Visserligen sover jag bra annars också men tyckte inte det gjorde nåt med en sån effekt. Nu har jag tagit magnesium två kvällar, och två nätter har jag haft ett väldigt livlig drömliv. Det tyckte jag var märkligt så jag började googla och hittade till min förvåning att man tydligen börjar drömma väldigt mycket av magnesium! Att jag inte märkt det här tidigare beror kanske på att jag tagit magnesium på morgonen, eller att jag tidigare haft en svagare dos... Eftersom jag redan tidigare också haft väldigt livliga och extrema drömmar är det möjligt att jag övergår till morgondos igen... Och musklernas återhämtning, tja, jag går som Zeb Macahan idag och jag vet ju inte hur jag hade gått om jag inte hade tagit magnesium...

Magnesium ska ju också vara bra mot migrän och för minnet, och min migrän har faktiskt varit väldigt frånvarande de senaste åren! Och så minnet då... Tja, vi vet ju inte hur det skulle vara utan magnesiumtillskottet! Vad har ni för erfarenhet av magnesium?

Och ni som är för unga för att veta hur Zeb Macahan gick - han var en riktig cowboy, hjulbent och linkade fram... Eller som man gör efter att ha deltagit i sitt första spinningpass... ;)

torsdag 22 september 2011

Tagliatelle och köttfärssås


En riktig klassiker är väl ändå spagetti och köttfärssås!?! Det är ju den man tar till när fantasin tryter, när tiden tryter, när kassan tryter... Egentligen borde det heta trytarsås! Fast den här gången var det ändå fantasin det var mest kris med. Jag som alldeles kom av mej med matlagningen medan vi var på resa och plötsligt måste koka mat varje dag! Hur brukar jag göra då??? Men den här gången gick det bra. Såsen serverades med zucchini-tagliatelles och kokt brysselkål med smör på.

Nästa dag värmde jag upp lite rester i en mumintallrik och åt medan jag läste det nya österbottniska magasinet Orginaal, för när man är ensam hemma får man läsa medan man äter! Det är min självskrivna lag. Likaså är det de enda måltiderna som radion står på här hos oss!


Köttfärssås
1 lök
800 g köttfärs
400 g tomatkross
100 g Philadelphia (alt. mustapekkaost)
1 msk Dijonsenap
ca. 2 dl grädde
ca. 3 dl vatten
soyasås
svartpeppar
timjan
basilika

Hacka och fräs löken. Blanda i köttfärsen. Häll på tomatkross, vatten och grädde. Rör ner osten. Krydda och låt stå och puttra en stund.


Zucchini-tagliatelle
1 zucchini
vatten
salt

Skala zucchinin och hyvla den med osthyveln. Sätt ner remsorna i kokande, saltat vatten och låt koka ett par sekunder. Lyft bort med hålslev eller häll över i durkslag.

Det var väl enkelt!?

tisdag 20 september 2011

Rättika


Jag hade tänkt köpa en zucchini men kom hem med en rättika! Om man Ser en sån här bautarättika kan man ju inte göra annat än köpa den. Men jag medger att jag tyckte det var lite pinsamt att bära den på armen i affären, och sen lite pinsamt att cykla hem med den i cykelkorgen... ;)
Väl hemma fick jag då börja förbereda rättikagratängen jag så länge tänkt testa. Eftersom rättikan vägde 1½ kg och det bara behövdes ½ kg till gratängen var jag ju tvungen att göra en dubbelsats, så nu har jag gratäng för resten av året... Den återstående rättiksbiten fick min dotter ta hand om, hon äter den rå som mellanmål.

Så hur var det med gratängen då? Jodå, den var helt okej. Ingen fullträff, men bra. Jag tyckte den var lite för ostig, jag som annars faktiskt älskar ost, men kanske den hade behövt stå en stund innan jag högg in på den. Jag använde parmesanost ovanpå men tyckte inte det smakade så mycket av det. Ska dessutom äta med något annat nästa gång så får vi se. Gratängen har ju fått jättebra betyg på lchfrecept.com så de flesta gillar den, eller så är det bara dom som röstar...


Köttbullarna då? De är faktiskt FABRIKSTILLVERKADE!!!!!! (Dessutom kan man googla alldeles för mycket på dem, t.ex. det här...) Jag hittade dem på Lidl, tyckte det lät bra med så lite kolhydrater och tillsatsämnen och köpte den stora påsen. Det var några månader sedan och jag ville helt enkelt slippa påsen nu och ville förstås piffa upp dem lite med en sås. Jag började därför med att hälla grädde och soyasås i stekpannan. Så kryddade jag med massor av svartpeppar och paprikapulver, lite vitpeppar och ganska mycket lökpulver. Bra dosering, va? En klick tomatpuré och en lika stor klick dijonsenap och så röra lite. Dit med köttbullarna och låt såsen puttra så köttbullarna värms ordentligt. Avsmaka såsen och krydda mer om det behövs! Tillsätt mera soya om du vill ha mera salt.


Zucchini frites

Visst är det härligt med hösten! Nu får man njuta allt man hinner, och det är t.o.m. tillåtet att mysa inomhus! Och så har ju Idol börjat så man har något att sticka till! För stickar gör jag, och för det mesta sockor, eftersom jag är väldigt frusen om mina fiskfötter. Fast egentligen var det så att jag en dag började tänka på att min mormor som dittills hade stickat sockor till hela släkten kanske inte orkar sticka så många år till. Hon var ju ändå 93 år då. Så jag tog tag i stickorna och började sticka, och på den vägen är det. Nu är min mormor 96 år och stickar fortfarande sockor på löpande band, men sockor behöver man alltid, och jag hinner faktiskt inte sticka lika många par på ett år som mormor hinner!

Apropå mormor. Ni har säkert tänkt på det, att den generationen faktiskt har mer eller mindre ätit LCHF när de drack mjölk direkt från kossorna, kärnade eget smör, använde riktig grädde, åt fläsk och mådde bra. Varför överge ett vinnande koncept???


Jag ville ha pommes frites härom kvällen. Då gjorde jag zucchini frites! Jag skar zucchini i pommes frites-format och fräste dem i smör och saltade lite sen. Det åt jag med ugnsstekta knackkorvar (78% kött), majonnäs, dijonsenap och hamburgerdressing. Nami!

söndag 18 september 2011

Lördagslunch


Ibland blir det lite extra med maten på helgerna, så också denna helg. Jag började lördagen med att fixa till lite baconlindad kycklingfilé med Auraost, smörstekte zucchiniskivor och en sås av bacon, grädde, Aura- och Musta Pekka-ost. Heeeeelt okej, faktiskt. ;) Zucchiniskivorna var tiopoängare! Bara lite salt på efter att de fått steka ordentligt i smöret. Såsen fixade jag genom att först fräsa finhackad bacon i smör, så hällde jag på grädde och satte i en rejäl bit av Auraosten och ungefär halva Musta Pekkan (Valios Viola-färskost med svartpeppar). Så fick såsen puttra på svag värme ca.10-15 minuter. Eftersom jag har en son som anser att Auraost inte är ätbart hade jag använt Mustapekkaosten på hans kyckling. Det var helt godkänt och gott det också.

Och ifall någon undrar vad middagen bestod av kan jag berätta att vi var bjudna på grekisk måltid hos vänner. Fast det kanske inte är någon som undrar...;)

lördag 17 september 2011

Äppelpaj med vaniljsås...igen...

Äppelpaj med vaniljsås

Ännu en äppelpaj är bakad, men den här gången i större form, men fler äpplen och med mandelflarn ovanpå innan smöret hyvlades på. Och så en riktig vaniljsås! Det receptet hittade jag i Annika Rognebys  "Bakglädje med LCHF". Som i alla andra recept i den boken minskade jag sukrinmängden rejält. Istället för 1½ dl (i dubbel sats) använde jag ½ dl! Jag misstänker att recepten är anpassade åt personer som ännu inte är "avsötade" och vill ha lika sött som förr. Pajreceptet är samma som förra gången men jag tar det en gång till nu eftersom jag ändrade lite igen... Det rekommenderas förresten att vaniljsåsen tillreds en dag innan den ska ätas så den hinner tjockna ordentligt, men min sås hade inte ens hunnit kalla ordentligt... ;)

Vaniljsås  2-4 portioner
2½ dl grädde
0,75 tsk vanilj
2 msk sukrin
2 äggulor

Koka upp grädden med vaniljen i en kastrull. Låt den koka några minuter, dra sedan kastrullen åt sidan och låt svalna. Vispa äggulor och sukrin pösigt i en skål. Tillsätt lite av grädden och vispa lite till. Häll äggblandningen i kastrullen med grädden och värm upp under omrörning. Det får inte koka, då skär sig såsen! Sjud under omrörning tills såsen tjocknat. 

Äppelpaj (går även med andra frukter eller bär)
2-3 äppel
ca. 1 dl mandelmjöl
1-2 msk sukrin
ca.½ dl mandelflarn
ca. 100 g smör

Smörj en pajform med smör. Skala och tärna/skiva några äppel så att pajformens botten är täckt med ett tunt lager. Strö över mandelmjöl, sukrin och mandelflarn. Jag mäter inte upp utan bara strör över så det ser lagom ut. Hyvla sedan kylskåpskallt smör över så det helt täcker pajen. Grädda i 200 grader ca.20 minuter.

Jag använde 3 äppel och åt en fjärdedel av pajen, alltså inte ens ett helt äppel, men det var ändå för mycket för mej... Nästa gång tar jag betydligt mindre och äter upp istället. ;) (Och nej, det är inte jag som ätit allt!)

fredag 16 september 2011

Knäckebrödstipset!


Nu får vi tacka Fru Tallund för ett nytt recept! Hon rekommenderade sitt knäckebrödsrecept "bästa knäckebrödet" och naturligtvis var jag tvungen att testa! Jag har inte använt sesamfrön på väldigt länge så bakningen igårkväll blev inhiberat p.g.a. fläskängerskalen i sesamfröpaketet... Bäst-före-datum var inte ens i år... Men nu ska vi inte haka upp oss på detaljer. Jag köpte de saknade ingredienserna idag, sesam-, lin- och solrosfrön. Det blev ett väldigt gott och sprött bröd fastän jag glömde olivoljeskvätten, så jag ser redan fram emot nästa sats där jag ska komma ihåg olivoljan!

Fru Tallunds bästa knäckebröd
2 dl skalade sesamfrön 
0,5 dl linfrön 
1,5 dl solrosfrön
0,5 dl flagad / krossad mandel
3 dl riven ost
3 ägg
en skvätt olivolja (det sägs att oljan gör brödet mer krispigt)


Blanda alla ingredienser och bred ut på en bakplåtsklädd ugnsplåt. Grädda i 175 grader i ca 17 minuter, tills brödet har fått färg. Ta plåten ur ugnen, skär/klipp brödet i bitar, vänd upp-och-ner och lägg plåten tillbaka i ugnen. Stäng av värmen och låt knäckebrödet stå torka i ugnen på eftervärmen. (Själv brukar jag ha luckan på glänt så fukten slipper bort och brödet torkar snabbare.)



Ett ryskt inslag!


Nu är den äntligen här, den jag väntat på så länge - den ryska yoghurten med 17% fett! Den är god! Med en skvätt grädde i är den ännu godare... ;) Eller så här, naturell med flagad mandel på.

torsdag 15 september 2011

En liten sallad

Grekisk sallad 


Massor av olivolja
Ett bra lunchalternativ i värmen i Grekland var förstås grekisk sallad. Som omväxling till omelett. Faktiskt var jag lika länge mätt på en sallad som på en omelett, och det är klart, det är ju massor av ost och stora oliver, och så kan det var så här mycket olivolja för salladen att simma i!

onsdag 14 september 2011

Matsäck

Det var ju det här med bröd och matsäck. Jag hade alltså packat ned brödet i en liten kylväska med en kylpatron i, och packade ner kylväskan i resväskan. I en annan liten kylväska hade jag packat ner smör och grädde eftersom smöret är jättedyrt i Grekland och för att det inte alls är säkert att det finns riktig grädde i affären. På hotellet, apartment, slängde jag genast in brödet och kylpatronerna i frysfacket. Sen dröjde det inte många dagar innan jag fick packa den första matsäcken. Med smör, salami och Gouda-ost klarar man sig med två smörgåsar en hel dag! Fast det är klart, det betydde ju åtta skivor salami och sex skivor ost... ;)

En macka under ett orange parasoll på stranden i Vassiliki.

Mellanmål på kyrkans terass i bergsbyn Neochora (dit det var 6 km uppåt i 39-graders värme...)

Inför hemresan tog jag till smöret för att verkligen gardera mej! Inte spara på krutet! Eller smöret... Fyra smörgåsar packade jag ner i smörgåslådan jag hade med mej. En smörgås åt jag på natten kl.3 på flygterminalen i Vanda. En smörgås och pålägg från en annan åt jag med en halv liter take away-kaffe på tåget kl.8 när vi var på väg hem. Det betydde att matsäcken räckte och blev över!

Lite bröd, mycket pålägg. Fyra mackor att äta på hemresan.

Välfylld smörgåslåda.
Smörgåslådan är förresten från Tupperware för säkert 20 år sedan! Jag köpte den första åt dottern när hon började dagklubben och skulle ha med mellanmål. Senare köpte jag varsin åt pojkarna också till dagklubbsstarten, och alla tre smörgåslådor finns kvar och är i användning. Världens bästa Tupperware-grej!


tisdag 13 september 2011

Äppelpaj

Vi har så goda äppel, och jag brukar laga så goda äppelpajer så det skulle ju vara så fel att inte testa en nästan-LCHF-paj! Resten av familjen krävde en kolhydratpaj, och det är den stora pajformen på bilden. Den lilla pajformen är min paj, bara min! ;) För det var ju den som var god!

Det största äpplet i årets skörd
 Jag använde visserligen bara ett äpple till min paj, inte det här jättestora utan ett helt vanligt normalstort äpple.


nästan-LCHF-äppelpaj
1 äpple
ca.½ dl mandelmjöl
ca. 1 msk sukrin
ca. 30 g smör (jag vägde inte, bara skivade tills smöret täckte pajen)

När äpplet var skalat och skivat skar jag det i lite mindre bitar. Så strödde jag mandelmjöl och sukrin över, hyvlade kylskåpskallt smör på och gräddade i 200 grader ca.25 minuter. Jag vispade grädde lätt, så det bara blev lite tjockare men ändå rinnande, smaksatte med lite vaniljpulver och sukrin. Sen åt jag halva pajen!

Moster Hulda från Purmo var en bra hjälpreda
När vi var på loppisrace i Purmo i somras köpte jag den här äppelskalaren, Moster Hulda, för futtiga 5€. Hon är verkligen värd mycket mer! Tack vare henne, och sonen som körde henne, skalades och skivades alla sex äpplena på ca. sex minuter! (googla gärna "loppisrace purmo" och du får en massa träffar, om du vill läsa mer)

LCHF-äppepaj

Så här såg pajen ut innan den gräddades. När den var klar hade jag fullt upp med serveringen och var så sugen på pajen att jag inte tänkte en tanke på att fota den! Nästa gång tänker jag strö ut mandelflarn innan jag hyvlar på smöret!




Vårt dagliga bröd

Jag tror att jag hade ätit LCHF ett helt år innan jag började sakna brödet, men då fick jag ett enormt sug! Jag hade tröttnat på att äta påläggen som de var, hoprullade, hopvikta eller sladdrande skinkskivor. Dessutom ville jag ha leverkorv och det är ju inte så gott att äta som det är... Men nu har jag hittat mina favoriter! Och har ni sett ett sånt vackert bröd på den översta bilden! Det är det vanliga "Syrrans bröd", men utan mandelmjöl, bara BakePro, och nu blandade jag i bakpulvret sist, strax innan jag hällde smeten i brödformen, och sen gräddade jag brödet i 175 grader ca.25 minuter. Brödet skar jag sedan i skivor och förpackade i plast innan jag lade ner det i en liten kylväska med en kylpatron och sen ner i resväskan och med till Grekland! Eftersom vi bodde i "apartment" hade vi kylskåp, och en riktig tur var det att där fanns frysfack! Dit hamnade hela påsen, sen tog jag fram skivorna efter hand, men det kommer det ett nytt inlägg om senare. :)

Klicka på bildtexten för att komma till recepten!
Syrrans bröd

 Ett av min absoluta frukost-, mellenmåls-, lunchfavorit är utan tvekan Oopsies med gravlax på! Sen är Oopsies visserligen lika goda med leverkorv också, sen när gravlaxen är slut... ;)
Oopsies


En kväll när vi knappt hunnit packa upp efter greklandsresan var jag hungrig och ville ha nybakade medelhavsbröd med smält smör på! Mums! De är mättande så en stor del av dem finns i frysen.
Medelhavsmuffinsbröd


Så har vi ju då knäckebrödet. Här på bilden ser vi två varianter, en bränd till höger och en lite mera lättgräddad variant till vänster. Den var godare... Jag hade med mej knäckebröd också på resan, att äta som frukost med salami och Gouda-ost på!
Knäckebröd...

Så Lotta, nu ser du några brödvarianter som vi LCHF:are kan tugga på! ;)

måndag 12 september 2011

Vad heter slaktarn?

När det är 40 grader varmt vill man inte laga mat så ofta. Inte i Grekland och inte hemma! Man är ju knappt hungrig då ens. Vi brukar faktiskt koka maten själv ett par gånger på två veckor, men den här gången kokade vi själva bara två gånger. Det är ju så roligt ändå så vi svettades lite extra vid kokplattorna på diskbänken. Men först måste vi ju besöka slaktarn! Där valde vi i köttdisken, det blev två rejäla kotletter med en tjock fettrand. De här stora kotletterna betalade vi knappt 3€ för! Innan vi var tillbaka på vårt rum hade köttet hunnit bli lagom tempererat för att stekas... Nu hade vi ju både primitiv uttrustning och skralt  med smakämnen, men med olivolja, vitlök, salt, peppar och lök kommer man långt! 

Jag stekte kotletterna i olivolja, saltade och pepprade och flyttade över dem i den enda kastrullen vi hade. Där fick de sällskap av en burk krossade tomater, några vitlöksklyftor och ca. 1 dl olivolja från ön Scorpio (ni vet, den som Onassis äger). Det fick puttra lite medan jag fräste ett par rödlökar. En del av löken åkte i kastrullen, resten åt vi till kotletterna. Medan det puttrade tillreddes en grekisk sallad, vad annars? Inte snåla med olivoljan! Sen var det bara att hälla upp retzinan och sätta sig på balkongen och njuta!






söndag 11 september 2011

Suck för alla experter...

Nu igen har jag blivit trött. Trött på alla "experterna". De självutnämnda. Det är intressant och roligt att läsa artiklar om LCHF, men man ska vara nöjd med själva artikeln, inte läsa kommentarerna under för det är där experterna står med pekpinnen och slår på fingrarna. Det var kostdoktorn som hade länkat till Finlands största svenskspråkiga dagstidning, Hufvudstadsbladet, och en artikel där om att LCHF är starkt på kommande i Finland. Förstås är det Matrevolutionen som är källan till artikeln. Det tycker vi om! :)
Men så var det kommentarerna... De självutnämnda experterna som jag tidigare också utsett som energitjuvar. Hur ska man få dem att fatta? Det är fler som skriver om dem, t.ex. Cissi Wallin, och det tycker jag också om! :)

Men experterna har antagligen aldrig själva varit kolhydratberoende, eller så vågar de inte erkänna det, eller så fattar de bara inte. Om man är kolhydratberoende måste man ju avvänja sig, och sen kan det faktiskt vara så att man inte ska äta kolhydrater igen. Det är ju ingen skillnad vilket beroende vi talar om så är nolltolerans det bästa. Man kan inte ta alkohol ibland om man varit beroende, man kan inte röka ibland om man varit beroende, man kan inte knarka bara lite ifall man varit beroende, man kan inte äta socker ibland om man varit beroende, det är en alldeles för svag tröskel till beroendet igen. Det här vet vi som varit fast i träsket, kolhydratträsket. Varför ska det vara så svårt för andra att fatta?

Som motgift till mitt inlägg får ni njuta av en bild från stranden i Agios Nikitas på västkusten på Lefkas.


lördag 10 september 2011

Ett mysterium får sin upplösning. Kanske.

När jag någon gång roat mej med att se på statistiken för min blogg har jag undrat varför mitt inlägg om fisk i Kroatien har haft så många visningar, det var ju som inget speciellt med det. Igår kom jag på det. Tror jag. Jag roade mej då nämligen med att titta på Facebook vad där finns för LCHF-sidor och -grupper och blev väldigt förvånad när jag hittade "LCHF Hrvatska", och Hrvatska är ju just Kroatien! Gör man en google-sökning på "lchf kroatien" är de två första träffarna till min blogg. Men ändå förklarar det ju inte allt, det här är ju bara ledtrådar, men jag försöker ännu knyta ihop dem. Trådarna.

Men tänk att LCHF är på gång i Kroatien! Det är jag imponerad över. Och faktiskt, där hade de fet mat som ofta serverades utan potatis eller ris. Jag hoppas det smittar av sig till Grekland, för grekerna håller på att bli feta! Men så finns det ett otroligt utbud med kolhydrater också. Vad sägs t.ex. om ett "grillhouse" med namnet "Potatoland"... Bagerierna har ju kolhydrater som sitt levebröd (höhhö) och de plockade fram stora nybakade saker på kvällarna tills kvällsrushen började, och folk flockades runt borden! Och faktiskt, jag noterade en skrämmande förändring, de grekiska barnen är mycket rundare än de var för några år sedan. Det gäller tonåringarna också. När flera grekiska barn/ungdomar var samlade var hälften av dem överviktiga. Det är ju skrämmande. Ett land med så underbara mattraditioner håller på att glömma maten!






Säg omelett!

Det är aldrig lunchproblem i Grekland. Där serveras nämligen omelett på varje taverna och grillhouse. Det betyder att jag åt väldigt många omeletter på vår resa. Och det var goda omeletter! Det märkligaste var att de ibland serverades med pommes frites på tallriken. Varför då??? Så man skulle bli mätt??? Det bästa var förstås att man kunde beställa med extra ost, och då var det verkligen ost i omeletten och jag var mätt hur länge som helst. Den stora skillnaden mellan finska och grekiska omeletter är färgen. De grekiska är nämligen mycket gulare och finare! Man fick också välja fyllning och då åt jag förstås bacon och ost. Den nedersta omeletten är fylld med cheddarost, massor! Mums!





Nytt utseende, samma blogg!



Visst ser det fräscht ut med grönt gräs! Och så fick ju fotona så snygg ram. Då gör det inget att min fina fisk får simma ovanför gräset. ;)

På bilden ser ni hur ett mellanmål kunde se ut i Grekland - en fantastiskt god ost som hette Graviera, fantastiskt goda oliver, iskall god retzina och en spännande bok. Kan det bli bättre?

Apropå mellanmål, såna var nödvändiga på resan. Vi åt morgonmål på balkongen någon gång mellan kl.8 och 10, så åt vi lunch på stan 12-14-tiden och på den skulle vi klara oss till middagen som åts efter kl.21 varje kväll! Någon gång efter kl.22 t.o.m.! Då passade det väldigt bra med ett mellanmål 17-tiden. Det kanske berodde på värmen, men alla gick ut och äta väldigt sent. Ännu kl.21 fanns nästan ingen på tavernorna men en timme senare var det fullt överallt!

fredag 9 september 2011

Mat i Grekland



Nu har jag landat, tömt kameran som innehöll över 700 bilder, och själv är jag alldeles full av alla intryck jag har samlat på i Grekland! Då är det bara att kombinera rätt bild med rätt intryck, och det är DÄR det blir knepigt... Men jag börjar så här försiktigt. Fast försiktighet är inte det ord jag vill använda i första hand när det gäller mej... ;)

Det finns de som säger att det är så jobbigt att äta LCHF när man är på resa, eller att det går inte att äta LCHF när man äter ute, eller att man orkar inte tänka på mat och LCHF när man har semester. SKITPRAT! Det går visst att äta LCHF! Det är upp till en själv, om man verkligen har LCHF som livsstil är det inga problem alls! Problemen skapar man själv! Därför hade jag inga problem alls med maten. Det var inte alltid jag tänkte på att beställa maten utan potatis, ris eller bröd, antagligen för att LCHF är så naturligt för mej att det finns liksom inget alternativ. När man lever enligt LCHF tänker man ju inte på att man lämnar bort något, tvärtom, man väljer något! Man väljer hälsan i kombination att äta gott! Det här betyder inte att jag inte gjorde något litet snedsteg på resan. Det gör jag ju annars också. Men det är små detaljer, som att jag åt en boll med vaniljglass hela fyra gånger på två veckor när det var 35-40 grader varmt. Eller att jag smakade på pommes frites ett par gånger, och att jag åt en nektarin som jag stal från ett nektarinträd vi gick förbi... Och så åt jag ett färskt fikon som en grek plockade åt mej. Men ändå kände jag klart och tydligt att jag var i ketos. Det är när det luktar bacon när jag kissar... ;)

Den allra sista kvällen, bara timmar innan hemfärd, åt vi en sista måltid på en av alla "grill house" som finns i Grekland, också i Nidri på Lefkas där vi bodde. Det blev igen en "pork gyros portion", alltså bitar av griskött som är grillat på en "stock", typ kebab, och sedan skuret på samma sätt som kebab. Det här köttet är härligt fett och eftersom portionen är jättestor blir man minsann mätt, och man är länge mätt! Det tog nio timmar innan jag åt efter denna sista greklandsmåltid. På den övre bilden ser ni hela den underbara portionen och här under är det jag lämnade. ;)