Kalashelg

Det blev en riktig kalashelg det här. Fredagkväll var faktiskt en riktig hemmakväll med Idol, ett glas vin och lite nötter. Det var det som kallas lugnet före stormen...
På lördag åkte vi iväg för att fira en nära väns 50-årsdag. Det blev en gräddig fisksoppa med kaffe och pannacotta som efterrätt, gott och mättande. Där fanns visserligen både potatis och morot i soppan men jag är så stor flicka nu att jag får välja själv vad jag äter och inte äter så då lämnade dessa kvar på tallriken. Jag blev mätt ändå. Senare på kvällen serverades nachos i ugn. Där var det enkelt att sortera ur kött, ost och guaccamole, Och visst, det kom ett par tre nachos med också, som helgens synd. En helkväll blev det och vi hann hem lagom tills vintertiden började!

Så igår var det dags för kalas hemma. Det var äldre sonen som blev 22 och naturligtvis skulle ha lite bjudning. Av de 16 pers. som uppvaktade fanns inte mindre än fem LCHF:are! Jag har länge vela ha cheesecake så nu slog jag till med en sån och serverade med hallon och blåbär (som kokat upp för att undvika salmonella från hallonen). Vispad grädde till och det var klart att avnjutas.
Den andra stora LCHF-satsningen var cookies, som för övrigt blev mycket bättre den här gången, men jag vet inte vad jag gjorde annorlunda...

Nötter och choklad i nya loppisfyndet

Det enklaste man kan bjuda på måste ju ändå vara choklad och nötter. Det krävs ju noll förberedelser! Det bästa  var ju att jag hade fyndat ett fyrdelat glasfat på loppis för 2:50 € nyligen och använde det förstås nu. Chokladen är Fazers chilichoklad och Marabou Premiums choklad med havssalt och pekan.

Ostbricka och snacks

Ett väldigt uppskattat inslag på alla kalas har ostbrickan varit. Den vill alla ha av, både LCHF:are och andra. Snacksfatet i bakgrunden innehåller fr.v. fru Tallunds knäckebröd, solrosknäckebröd och kolhydrat-Tuc. Under kalasets gång fick jag fylla på av de hembakta bröden medan Tuc finns kvar än idag! Kloka människor på våra kalas!

LCHF (i bakgrunden det onämnbara)

På lilla blå-vita-fatet finns cookiesen. I skålarna bär och grädde, på blåa fatet cheesecake och så nöt-chokladfatet igen. På våningsfatet finns bara onämnbara kolhydratstinna sockerbomber...

Cheesecake som kvällsmål ikväll

Cheesecaken finns kvar än, och är lika god än, nej, kanske godare! Det var så gott med en bit här nu ikväll. Receptet har jag hittat på LCHF-forum men ska återge det här nu för att jag tycker den sidan ser så tråkig ut!

Cheesecake
200 g mandelmjöl
150 g smält smör
2 gnuttor sukrin, en gnutta i botten och en i fyllningen
3 dl grädde
3 ägg
300 g Philadelphiaost
ca.1 tsk vaniljpulver

Smält smöret och blanda i mandelmjölet. Söta eventuellt med lite sukrin. Sätt bakplåtspapper på bottenplattan till en springform, sätt fast ringen så pappret kläms fast. Bred ut mandelmjöl-smör-blandningen. Grädda i 200 grader ca.10 minuter. Ta ut och ställ åt sidan så kakbotten svalnar lite.
Vispa ägg, grädde, Philadelphiaost, vaniljpulvret och en gnutta sukrin. Vispa ordentligt. Häll fyllningen på mandelbotten och grädda i 200 grader ca. 30 minuter. Låt svalna innan serveringen, serveras gärna kall.

Dagens fisklektion

Rensade kutular

Smörstekta och gyllenbruna

Ibland har man tur, som när syster Yster ringer och undrar om vi vill ha fisk. Klart vi vill! Det är tydligen högsäsong för "kutulan" nu. Jag visste faktiskt inte riktigt vad det är för fisk så idag tog jag reda på av en som i flera dagar talat om hur många kilon "kutul" han fått i sina fisknät. Kutul är ett annat (österbottniskt?) namn på små siklöjor som är fångade i havet. När man fångar samma fisk i insjöar är den mycket mindre och kallas "muikkor". Här kan ni läsa mer, och notera speciellt den sista raden!

Kutulan rensade jag förstås först, med kniv. Sen saltade jag dem lite inuti och så stekte jag dem i massor av smör, och de blev så fantastiskt goda!!! Där ser man, panering är ett överskattat ord!

Dagens finskalektion

Jag var förstås tvungen att testa Valios Eko-smör när jag nu hittade det i affären. Det var dyrt jämfört med vanligt smör, men faktiskt så var det ju godare också! Jag vårdar det ömt, använder det bara på LCHF-brödet eller klickvis i maten, och jag njuter av det!

Finskalektion 1
Luomu = ekologisk, alltså en eko-produkt
voi = smör
uutuus = nyhet

Apropå smör, ja, nu var smöret slut i "min" butik också! Laktos-smör fanns, men det vill jag inte ha.

Chockad! Not...

Har ni sett vilken häpnadsväckande artikel - det ser ut som om det är viktigare att undvika socker än fett!!! 

Nähä!?! Det menar ni inte?!?!?!? 

Bra jobbat, duktiga forskare.

Hotellweekend

Utsikt från hotellrummet.

I helgen när ni för ovanlighetens skull fick så många nya inlägg här hade jag inte alls tid att blogga! Jag hade ju plötsligt upptäckt att jag kan tidsinställa mina inlägg jag också, så som min dotter brukar göra ibland, så i fredags skrev jag och så åkte jag bort! Jag åkte ända ner till södra delen av vårt land, till Pargas, där jag bodde på hotell två nätter. Två nätter på hotell betyder två hotellfrukostar, och dem såg jag fram emot! Så betydde det också två luncher, men dem såg jag inte alls fram emot. Man vet aldrig vad som serveras, det kunde ju ha varit ärtsoppa eller nåt... Och på lördag skulle vi få äta en festmåltid som kunde vara vad som helst också. Jag var alltså inte helt lugn. Så här gick det -

När jag packade inför min hotellweekend tog jag för säkerhets skull med en burk kokosfett, två avokadon, en påse nötter och choklad. Jag tänkte som så, att bara jag fick äta en rejäl frukost kunde jag fylla på med avokado och kokosfett sen. Nötterna hade jag som mellanmål i bussen. Den första överraskningen kom när vi sent på fredagkväll anlände till hotellet och de hade serverat kvällsté och -smörgåsmat. Jag lassade upp ost-, skink- och medwurstskivor, gurka och tomat och sköljde ner härligheten med té. Mätt och belåten sov jag gott hela natten.

Lördagmorgon började med kokt ägg, ost- och medwurstskivor och ett lass med knaperstekt bacon! Kaffe med mjölk fick duga i brist på grädde. När det var dags för lunch var jag ännu inte hungrig, men eftersom det var länge till festmåltiden var det bara att äta. Det var en positiv överraskning att lunchen bestod av buffét så man själv kunde välja och plocka! Hurra! Sånt tycker vi om! Det fanns ett bra salladsbord också med bl.a. fetaost, oliver, coleslaw (med morötter), och en grisfilé med sås fick duga fast det inte syntes något fett och såsen var mjölredd. Jag kunde inte ens ta mera fett i form av salladsdressing eller smör, för någon dressing fanns inte, och Flora är inte meningen att ha som mat! Och vet ni, jag var mätt ända till kvällen! Men då, kl.19 när det var dags för festmiddag, DÅ var jag hungrig! Och ännu hungrigare blev jag när jag såg vad som serverades! Jag har inte ens i min vildaste fantasi sett ett sådant förrättsbord som då! Där fanns fisk i alla tänkbara former! Eller, om vi börjar från början - sallad, räksallad, gubbröra, kokta ägghalvor med kaviar, gravad lax, kallrökt lax, varmrökt lax (har jag sagt att jag älskar lax?), två sorters sillar, två sorters strömmingsinläggningar och sist men inte minst - sikrom med smetana och rödlök! Det var rena fiskhimlen! Och då hade jag lämnat bort potatissalladen och rostbiffen... Varmrätten har jag inte så bra uppfattning om eftersom jag dissade den! Det var nog någon grisfilé med en mörk sås och ugnsstekta grönsaker, men vem bryr sig om sånt när det finns en fiskbuffé som heter duga! Det hela sköljdes ner med vatten och vitt vin.

På söndagen var förvåningen stor att jag var hungrig igen. Vem hade räknat med det!? Det blev igen en baconfrukost. Lunchen bestod av ett lika rikligt salladsbord igen och vedrökt kycklingbröst med BBQ-sås. Rökt kyckling var intressant, fast det var nog en sockerlag den där BBQ-såsen...

Tja, det var min lilla helg i Pargas och om maten på hotell.

Ooops, vad hände här??

Om jag ska vara riktigt ärlig så ser ju det här inte ut som en delikat måltid. Det ser mera ut som "vad är det som har hänt"... Men varen icke förskräckta, det var jättegott! Den ljusgröna trasselsudden är zucchinitagliatelle, den bruna bajshögen upp till vänster är inälvorna från zucchinin! Jag hyvlade hela zucchinin ända in till kärnsträngen, den delade jag i fyra "pinnar" och stekte tillsammans med fakirbiffarna! Helt bra, de såg ut som stekt banan, smakade inte så mycket men var helt okej. Fakirbiffar ja, den jag åt gömmer sig under kantarellsåsen! Så visst blev jag mätt igen en gång!

Äta ute, igen en gång

När jag äter ute räknar jag inte med att jag får en helt kolhydratfri lunch. Men jag gör mitt bästa för att den ska bli det. Den här lunchen åt jag på en av mina jobbluncher. Jag beställde oxbiff med pepparsås utan potatis. Damen i kassen undrade om jag ville ha mera grönsaker istället och det tyckte jag. Fast jag ville ju inte ha morot... Fast det sa jag ju inte... Men en grillad tomat var ju helt okej! Och visst blev jag mätt av den väldigt peppriga såsen och det medelstekta köttet, fastän såsen förstås var mjölredd. Dessutom ingick ju salladsbuffé före! Nöjd och glad igen en gång!

Lax på menyn

Jag har nyligen berättat att jag tycker om kall kyckling, och nu ska det handla om kall lax! Ni borde känna till redan att jag älskar lax, kunde äta lax varje dag, och vad är väl mera praktiskt då än att jag också älskar kall lax! En ugnsstekt laxfilé med gräddsås är otroligt läcker kylskåpskall. T.ex. då i en sallad som här. Det här är dessutom min jobblunch.

Trots att jag själv kan äta laxen på enklast möjliga sätt vill ju männen i mitt liv ha mera variation på laxen. Då måste jag ju tänka till och fixa lite extra ibland, så uppskattar de den enkla varianten sen igen!
Här har jag en laxfilé som fått ett täcke av vitlöksfärskost, räkor och dill. Såsen består av kräftfond, citronpeppar och grädde. Hela härligheten fick steka ca.30 minuter i ugnen i 200 grader. Inte alls illa, men jag föredrar ändå en filé med bara citronpeppar på, badande i en sås av grädde, soyasås och citronpeppar.

Hamstring pågår!

Kris vare här!

Kossorna har gått i strejk! Eller? Nu är det ett faktum att vi också har smörbrist! Det var i ett av grannstadens större köpcentrum jag hittade denna lapp, som liksom bara av en händelse råkat placerats ovanpå Flora-paketen! Varför inte på den tomma hyllplatsen där smöret fattades??? Det fanns visserligen både laktosfattigt och osaltat smör att köpas men jag behöll mitt lugn och köpte inte ens Flora. Jag satsade på ett besök i min egen mataffär nästa dag istället, och DÄR fanns minsann smör! Massor! Och dessutom mycket billigare! Bara för säkerhets skull bunkrade jag upp, trots att jag redan hade fyra paket i kylskåpet. Blir det bearnaisesås en dag går det ju ändå åt nästan ett helt paket, så det är bra att ha, skit att vara utan! Och nog tror jag att smöret hinner ta slut före februari som är bäst-före-datum... 

Mitt smörförråd

Hmmm... Så konstigt det här inlägget ser ut!? Kan det vara smörbrist?

Det blev en moussaka!

Det var en gång en dag när mattanten hade ett paket köttfärs och inte visste vad hon skulle tillreda. Så kom hon på att hon faktiskt hade en aubergine också, och en hel parmesanost, och då börjar det redan lukta moussaka! Här berättat mattanten själv hur det gick till...

Jag stekte köttfärsen, glömde löken men tog en massa lökpulver istället. Pressade i en stor vitlöksklyfta och hällde på passerade tomater, en hel burk, och 2 dl grädde. Jag kryddade med svart- och vitpeppar, salt och oregano och lät det puttra en god stund i stekpannan. Under tiden skivade jag en aubergine i 2-3 millimeter tjocka skivor som jag stekte helt lätt i olivolja. Så varvade jag köttfärs och aubergine i en ugnsform och toppade med massor av riven parmesanost och lade in hela härligheten i 200gradig ugn lite för länge. 25 - 30 minuter hade räckt bra, men jag glömde bort tiden och lät den stå där i 40 minuter... Men ingen skada skedd, den blev bara lite välgräddad och solbränd... Men god vad den, jättegod! Jag åt den tillsammans med broccoli och créme fraiche. 

Osten falle ner

Tur att det är insidan som räknas!

Perfekt i lunchlådan!

Min egen moussaka
1 aubergine (hade inte fler)
olivolja
400 g köttfärs
lök eller lökpulver
370 g passerade tomater (eller en burk, men min råkade vara i den storleken)
2 dl grädde
1 vitlöksklyfta (den var jättestor)
svart- och vitpeppar
oregano
salt
parmesan (eller annan trevlig ost)

Fräs köttfärsen, krydda, häll på tomat och grädde. Låt puttra ca.10 min. Skiva auberginen och stek skivorna lätt i olivolja. Varva sås och aubergine. Riv ost över och gratinera i ugn ca.30 minuter i 200 grader.