Ibland när man är ute på vägarna och kör kan man börja tro att man närmar sig världens ände. Så var det igår. Igen. Det är inte alls långt, åtminstone är inte 55 km lång väg att köra i min värld, men när man kör på främmande vägar och skogen bara tätnar, vägbelysningen upphör och vägen smalnar för varje kilometer, då väntar man sig ett stup med skylten "världens ände". Nu fanns det ju ingen sån skylt, bara en där det stod "Nedervetil", och det var ju dit vi skulle... Men där, vid världens ände, alltså i Nedervetil, var det hur trevligt som helst! Trevligt sällskap, god mat (riktigt god LCHF-mat) och en skönt värmande brasa i öppna spisen. En perfekt kväll! TUSEN TACK!!
För övrigt, jag glömde dagsmenyn igår p.g.a. utfärden... Jag tar den gånger 2 nu, om jag minns vad jag har ätit...
Frukost lördag och söndag: kaffe med grädde, en rejäl ostskiva
Lunch, lördag: broilerlår i gräddsås, tomat-fetaostsallad
Middag, lördag: ägg-ansjovis-timbaler, laxrullader i gräddsås, sallad och chokladmousse
Kvällstugg: skinkskivor hoprullade med Philadelphiaost inuti.
Lunch, söndag: Auraost- och vitlöksstuvad grisytterfilé, tomat-fetaostsallad
Kaffetilltugg: några skivor Emmenthaler-ost
Middag: något oklart ännu, men de andra i familjen vill ha vispgröt, så jag tar troligen och svänger ihop skinka, ost och ägg, eller nåt liknande...
PS. Det blev uppvärmda rester för mej - gratinerad purjo med broilerlår. Duger bra en söndagkväll...;)
5 kommentarer:
Blir du inte trött på den frukosten?
Ett tag tröttnade jag på osten, tyckte att den var för salt, så då åt jag 2 kokta ägg med hemlagad majonnäs på istället några veckor, men nu är jag tillbaka på ostfronten! =)
jag kör med ost de flesta morgnar bara för att jag är för lat för annat!
Alegni: Det är ju faktiskt sååå behändigt med ost!
Va tå världens ände? Mitt i centrum är vi ju...
Skicka en kommentar