En liten sallad

Grekisk sallad 

Massor av olivolja

Ett bra lunchalternativ i värmen i Grekland var förstås grekisk sallad. Som omväxling till omelett. Faktiskt var jag lika länge mätt på en sallad som på en omelett, och det är klart, det är ju massor av ost och stora oliver, och så kan det var så här mycket olivolja för salladen att simma i!

Matsäck

Det var ju det här med bröd och matsäck. Jag hade alltså packat ned brödet i en liten kylväska med en kylpatron i, och packade ner kylväskan i resväskan. I en annan liten kylväska hade jag packat ner smör och grädde eftersom smöret är jättedyrt i Grekland och för att det inte alls är säkert att det finns riktig grädde i affären. På hotellet, apartment, slängde jag genast in brödet och kylpatronerna i frysfacket. Sen dröjde det inte många dagar innan jag fick packa den första matsäcken. Med smör, salami och Gouda-ost klarar man sig med två smörgåsar en hel dag! Fast det är klart, det betydde ju åtta skivor salami och sex skivor ost... ;)

En macka under ett orange parasoll på stranden i Vassiliki.

Mellanmål på kyrkans terass i bergsbyn Neochora (dit det var 6 km uppåt i 39-graders värme...)

Inför hemresan tog jag till smöret för att verkligen gardera mej! Inte spara på krutet! Eller smöret... Fyra smörgåsar packade jag ner i smörgåslådan jag hade med mej. En smörgås åt jag på natten kl.3 på flygterminalen i Vanda. En smörgås och pålägg från en annan åt jag med en halv liter take away-kaffe på tåget kl.8 när vi var på väg hem. Det betydde att matsäcken räckte och blev över!

Lite bröd, mycket pålägg. Fyra mackor att äta på hemresan.

Välfylld smörgåslåda.

Smörgåslådan är förresten från Tupperware för säkert 20 år sedan! Jag köpte den första åt dottern när hon började dagklubben och skulle ha med mellanmål. Senare köpte jag varsin åt pojkarna också till dagklubbsstarten, och alla tre smörgåslådor finns kvar och är i användning. Världens bästa Tupperware-grej!

Äppelpaj

Vi har så goda äppel, och jag brukar laga så goda äppelpajer så det skulle ju vara så fel att inte testa en nästan-LCHF-paj! Resten av familjen krävde en kolhydratpaj, och det är den stora pajformen på bilden. Den lilla pajformen är min paj, bara min! ;) För det var ju den som var god!

Det största äpplet i årets skörd

 Jag använde visserligen bara ett äpple till min paj, inte det här jättestora utan ett helt vanligt normalstort äpple.


nästan-LCHF-äppelpaj
1 äpple
ca.½ dl mandelmjöl
ca. 1 msk sukrin
ca. 30 g smör (jag vägde inte, bara skivade tills smöret täckte pajen)

När äpplet var skalat och skivat skar jag det i lite mindre bitar. Så strödde jag mandelmjöl och sukrin över, hyvlade kylskåpskallt smör på och gräddade i 200 grader ca.25 minuter. Jag vispade grädde lätt, så det bara blev lite tjockare men ändå rinnande, smaksatte med lite vaniljpulver och sukrin. Sen åt jag halva pajen!

Moster Hulda från Purmo var en bra hjälpreda

När vi var på loppisrace i Purmo i somras köpte jag den här äppelskalaren, Moster Hulda, för futtiga 5€. Hon är verkligen värd mycket mer! Tack vare henne, och sonen som körde henne, skalades och skivades alla sex äpplena på ca. sex minuter! (googla gärna "loppisrace purmo" och du får en massa träffar, om du vill läsa mer)

LCHF-äppepaj

Så här såg pajen ut innan den gräddades. När den var klar hade jag fullt upp med serveringen och var så sugen på pajen att jag inte tänkte en tanke på att fota den! Nästa gång tänker jag strö ut mandelflarn innan jag hyvlar på smöret!

Vårt dagliga bröd

Jag tror att jag hade ätit LCHF ett helt år innan jag började sakna brödet, men då fick jag ett enormt sug! Jag hade tröttnat på att äta påläggen som de var, hoprullade, hopvikta eller sladdrande skinkskivor. Dessutom ville jag ha leverkorv och det är ju inte så gott att äta som det är... Men nu har jag hittat mina favoriter! Och har ni sett ett sånt vackert bröd på den översta bilden! Det är det vanliga "Syrrans bröd", men utan mandelmjöl, bara BakePro, och nu blandade jag i bakpulvret sist, strax innan jag hällde smeten i brödformen, och sen gräddade jag brödet i 175 grader ca.25 minuter. Brödet skar jag sedan i skivor och förpackade i plast innan jag lade ner det i en liten kylväska med en kylpatron och sen ner i resväskan och med till Grekland! Eftersom vi bodde i "apartment" hade vi kylskåp, och en riktig tur var det att där fanns frysfack! Dit hamnade hela påsen, sen tog jag fram skivorna efter hand, men det kommer det ett nytt inlägg om senare. :)

Klicka på bildtexten för att komma till recepten!

Syrrans bröd

 Ett av min absoluta frukost-, mellenmåls-, lunchfavorit är utan tvekan Oopsies med gravlax på! Sen är Oopsies visserligen lika goda med leverkorv också, sen när gravlaxen är slut... ;)

Oopsies

En kväll när vi knappt hunnit packa upp efter greklandsresan var jag hungrig och ville ha nybakade medelhavsbröd med smält smör på! Mums! De är mättande så en stor del av dem finns i frysen.

Medelhavsmuffinsbröd

Så har vi ju då knäckebrödet. Här på bilden ser vi två varianter, en bränd till höger och en lite mera lättgräddad variant till vänster. Den var godare... Jag hade med mej knäckebröd också på resan, att äta som frukost med salami och Gouda-ost på!

Knäckebröd...

Så Lotta, nu ser du några brödvarianter som vi LCHF:are kan tugga på! ;)

Vad heter slaktarn?

När det är 40 grader varmt vill man inte laga mat så ofta. Inte i Grekland och inte hemma! Man är ju knappt hungrig då ens. Vi brukar faktiskt koka maten själv ett par gånger på två veckor, men den här gången kokade vi själva bara två gånger. Det är ju så roligt ändå så vi svettades lite extra vid kokplattorna på diskbänken. Men först måste vi ju besöka slaktarn! Där valde vi i köttdisken, det blev två rejäla kotletter med en tjock fettrand. De här stora kotletterna betalade vi knappt 3€ för! Innan vi var tillbaka på vårt rum hade köttet hunnit bli lagom tempererat för att stekas... Nu hade vi ju både primitiv uttrustning och skralt  med smakämnen, men med olivolja, vitlök, salt, peppar och lök kommer man långt! 

Jag stekte kotletterna i olivolja, saltade och pepprade och flyttade över dem i den enda kastrullen vi hade. Där fick de sällskap av en burk krossade tomater, några vitlöksklyftor och ca. 1 dl olivolja från ön Scorpio (ni vet, den som Onassis äger). Det fick puttra lite medan jag fräste ett par rödlökar. En del av löken åkte i kastrullen, resten åt vi till kotletterna. Medan det puttrade tillreddes en grekisk sallad, vad annars? Inte snåla med olivoljan! Sen var det bara att hälla upp retzinan och sätta sig på balkongen och njuta!

Suck för alla experter...

Nu igen har jag blivit trött. Trött på alla "experterna". De självutnämnda. Det är intressant och roligt att läsa artiklar om LCHF, men man ska vara nöjd med själva artikeln, inte läsa kommentarerna under för det är där experterna står med pekpinnen och slår på fingrarna. Det var kostdoktorn som hade länkat till Finlands största svenskspråkiga dagstidning, Hufvudstadsbladet, och en artikel där om att LCHF är starkt på kommande i Finland. Förstås är det Matrevolutionen som är källan till artikeln. Det tycker vi om! :)
Men så var det kommentarerna... De självutnämnda experterna som jag tidigare också utsett som energitjuvar. Hur ska man få dem att fatta? Det är fler som skriver om dem, t.ex. Cissi Wallin, och det tycker jag också om! :)

Men experterna har antagligen aldrig själva varit kolhydratberoende, eller så vågar de inte erkänna det, eller så fattar de bara inte. Om man är kolhydratberoende måste man ju avvänja sig, och sen kan det faktiskt vara så att man inte ska äta kolhydrater igen. Det är ju ingen skillnad vilket beroende vi talar om så är nolltolerans det bästa. Man kan inte ta alkohol ibland om man varit beroende, man kan inte röka ibland om man varit beroende, man kan inte knarka bara lite ifall man varit beroende, man kan inte äta socker ibland om man varit beroende, det är en alldeles för svag tröskel till beroendet igen. Det här vet vi som varit fast i träsket, kolhydratträsket. Varför ska det vara så svårt för andra att fatta?

Som motgift till mitt inlägg får ni njuta av en bild från stranden i Agios Nikitas på västkusten på Lefkas.

Ett mysterium får sin upplösning. Kanske.

När jag någon gång roat mej med att se på statistiken för min blogg har jag undrat varför mitt inlägg om fisk i Kroatien har haft så många visningar, det var ju som inget speciellt med det. Igår kom jag på det. Tror jag. Jag roade mej då nämligen med att titta på Facebook vad där finns för LCHF-sidor och -grupper och blev väldigt förvånad när jag hittade "LCHF Hrvatska", och Hrvatska är ju just Kroatien! Gör man en google-sökning på "lchf kroatien" är de två första träffarna till min blogg. Men ändå förklarar det ju inte allt, det här är ju bara ledtrådar, men jag försöker ännu knyta ihop dem. Trådarna.

Men tänk att LCHF är på gång i Kroatien! Det är jag imponerad över. Och faktiskt, där hade de fet mat som ofta serverades utan potatis eller ris. Jag hoppas det smittar av sig till Grekland, för grekerna håller på att bli feta! Men så finns det ett otroligt utbud med kolhydrater också. Vad sägs t.ex. om ett "grillhouse" med namnet "Potatoland"... Bagerierna har ju kolhydrater som sitt levebröd (höhhö) och de plockade fram stora nybakade saker på kvällarna tills kvällsrushen började, och folk flockades runt borden! Och faktiskt, jag noterade en skrämmande förändring, de grekiska barnen är mycket rundare än de var för några år sedan. Det gäller tonåringarna också. När flera grekiska barn/ungdomar var samlade var hälften av dem överviktiga. Det är ju skrämmande. Ett land med så underbara mattraditioner håller på att glömma maten!

Säg omelett!

Det är aldrig lunchproblem i Grekland. Där serveras nämligen omelett på varje taverna och grillhouse. Det betyder att jag åt väldigt många omeletter på vår resa. Och det var goda omeletter! Det märkligaste var att de ibland serverades med pommes frites på tallriken. Varför då??? Så man skulle bli mätt??? Det bästa var förstås att man kunde beställa med extra ost, och då var det verkligen ost i omeletten och jag var mätt hur länge som helst. Den stora skillnaden mellan finska och grekiska omeletter är färgen. De grekiska är nämligen mycket gulare och finare! Man fick också välja fyllning och då åt jag förstås bacon och ost. Den nedersta omeletten är fylld med cheddarost, massor! Mums!

Nytt utseende, samma blogg!

Visst ser det fräscht ut med grönt gräs! Och så fick ju fotona så snygg ram. Då gör det inget att min fina fisk får simma ovanför gräset. ;)

På bilden ser ni hur ett mellanmål kunde se ut i Grekland - en fantastiskt god ost som hette Graviera, fantastiskt goda oliver, iskall god retzina och en spännande bok. Kan det bli bättre?

Apropå mellanmål, såna var nödvändiga på resan. Vi åt morgonmål på balkongen någon gång mellan kl.8 och 10, så åt vi lunch på stan 12-14-tiden och på den skulle vi klara oss till middagen som åts efter kl.21 varje kväll! Någon gång efter kl.22 t.o.m.! Då passade det väldigt bra med ett mellanmål 17-tiden. Det kanske berodde på värmen, men alla gick ut och äta väldigt sent. Ännu kl.21 fanns nästan ingen på tavernorna men en timme senare var det fullt överallt!

Mat i Grekland

Nu har jag landat, tömt kameran som innehöll över 700 bilder, och själv är jag alldeles full av alla intryck jag har samlat på i Grekland! Då är det bara att kombinera rätt bild med rätt intryck, och det är DÄR det blir knepigt... Men jag börjar så här försiktigt. Fast försiktighet är inte det ord jag vill använda i första hand när det gäller mej... ;)

Det finns de som säger att det är så jobbigt att äta LCHF när man är på resa, eller att det går inte att äta LCHF när man äter ute, eller att man orkar inte tänka på mat och LCHF när man har semester. SKITPRAT! Det går visst att äta LCHF! Det är upp till en själv, om man verkligen har LCHF som livsstil är det inga problem alls! Problemen skapar man själv! Därför hade jag inga problem alls med maten. Det var inte alltid jag tänkte på att beställa maten utan potatis, ris eller bröd, antagligen för att LCHF är så naturligt för mej att det finns liksom inget alternativ. När man lever enligt LCHF tänker man ju inte på att man lämnar bort något, tvärtom, man väljer något! Man väljer hälsan i kombination att äta gott! Det här betyder inte att jag inte gjorde något litet snedsteg på resan. Det gör jag ju annars också. Men det är små detaljer, som att jag åt en boll med vaniljglass hela fyra gånger på två veckor när det var 35-40 grader varmt. Eller att jag smakade på pommes frites ett par gånger, och att jag åt en nektarin som jag stal från ett nektarinträd vi gick förbi... Och så åt jag ett färskt fikon som en grek plockade åt mej. Men ändå kände jag klart och tydligt att jag var i ketos. Det är när det luktar bacon när jag kissar... ;)

Den allra sista kvällen, bara timmar innan hemfärd, åt vi en sista måltid på en av alla "grill house" som finns i Grekland, också i Nidri på Lefkas där vi bodde. Det blev igen en "pork gyros portion", alltså bitar av griskött som är grillat på en "stock", typ kebab, och sedan skuret på samma sätt som kebab. Det här köttet är härligt fett och eftersom portionen är jättestor blir man minsann mätt, och man är länge mätt! Det tog nio timmar innan jag åt efter denna sista greklandsmåltid. På den övre bilden ser ni hela den underbara portionen och här under är det jag lämnade. ;)