3 msk tomatpuré
1 msk olivolja
1 msk vatten
en nypa salt
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag som 3-åring i smyg tog smörpaketet från köksbordet, lade ner det på bänken där jag sen låg och åt smöret. Jag tror jag har en bra efterträdare! Denna 2-åring och hennes storebror fick LCHF-våfflor som mellanmål, våfflor med smör på. Storebror åt 1 1/2 våffla, lillasyster åt 2 1/2. När mormor, alltså jag, vände ryggen till för att kolla våffeljärnet tyckte hon att servicen blev för dålig och började själv bre smör på våffelhjärtat, eller det var ju enklare att äta direkt från kniven! Samma unga dam tog på morgonen mormors bodylotionburk och ville ha bort locket, sen satt hon och åt med fingret ur burken. Och jo, denna mormor låter barnbarnen äta bodylotion! Om man tar en tom vaniljpulverburk och fyller den med kokosolja blir det en riktigt god bodylotion! ;)
För min egen skull, så jag hittar rätt våffelrecept nästa gång:
VÅFFLOR
6-7 st
2 dl mandelmjöl
2 dl vispgrädde
4 ägg
2 tsk bakpulver
1 msk fiberhusk
nypa salt
vaniljpulver
Vispa ihop allt. Grädda i smör i våffeljärn!
Det började när jag skulle bjuda på coleslaw men visste att det inte var populärt hos alla matgäster, då blandade jag majonnäs och créme fraiche skilt och bara liksom råkade smaka på det. Schaboom lät det bara så var jag på nostalgibesök i min barndom den gången mamma hade köpt majonnäsdressing!!! Jag älskade smaken och tjatade länge på mamma att hon skulle köpa majonnäs igen, men sånt var dyrt och helt onödigt. Nå, det tog ju bara 45 år innan jag fick återuppleva smaken! ;)
Nå nu är det ju då skillnad på majonmäs och majonmäs samt créme fraiche och créme fraiche också då förstås. Jag har kört med "Alegnis majonnäs"-recept en evighet (8 år!) och älskar den fortfarande, men nånting hände, tror jag drabbades av mask. Latmask. Det är ju väldigt mycket enklare att ta en burk från butikshyllan...
Och så är det ju faktiskt bara med den köpta varianten och med rätt créme fraiche det smakar rätt!!! Min favorit var länge utan just den här Arlas variant och de fick tillbaka den säkert för att jag tjatade så mycket. ;)
Så till det magiska receptet :
Lika delar majonnäs och créme fraiche blandas! Tadaaaa!
Idag bjöd jag barnbarnen på ugnsrostade grönsaker, grillad kyckling och den magiska majonnäsen med touch av curry. De åt inte grönsakerna (för en gångs skull!), de tyckte väldigt mycket om kycklingen och de älskade majonnäsröran!
Ojdå, sen råkade jag visst fixa ihop lakritsmandlar! Tänk så det kan gå! :)
Ni vet lakritsmandlarna, receptet jag gett er tidigare, det sprider sig som en löpeld! Nu vet jag ju inte riktigt vad en löpeld är, men den sprider sig som lakritsmandelreceptet tror jag... Ett par gånger har jag fått förfrågan om man ska ha skalade eller oskalade mandlar, och jag har sagt oskalade. Men så hade mågon använt oskalade och de blev goda, så då måste jag ju testa! Jag tog hälften skalade och hälften oskalade och gjorde sen som vanligt. Snart har jag ätit upp allt och vet fortfarande inte riktigt vilka som är godare... Den stora skillnaden är i storleken faktiskt, de skalade är ju så små! Dessutom känns de inte alls lika krispiga och torra som de oskalade, men goda är de allihopa! Så vad lära vi oss av detta? Jo, att det inte spelar någon roll vilka mandlar man använder! Skönt, nu slipper vi fundera på det! 😊
Jag lovade er baconmuffins, här är de nu! Ni är säkert alla bekanta med baconpannkakan vid det här laget, det är många år sedan den introducerades, och lika många år har den varit en favorit här. När jag har barnbarnen här gjorde jag en intressantare variant av pannkakan - baconmuffins. Då använder jag mej av silikonmuffinsformar vilket är väldigt praktiskt men väldigt jobbigt eftersom silikonmuffinsformarna är den allra bäst leksaken här i huset, så jag diskar dem både före och efter användningen....
Nå, när jag tillverkar muffinsen utgår jag från pannkaksreceptet, men följer inget recept rakt av. Så här ser mitt recept ut (och alla ingredienser utom äggen är "typ ungefär nånting"):
Mina baconmuffins
7 ägg
1 dl grädde
1,5 dl grynost /keso
1,5 dl riven gräddost
1 paket bacon, finhacka och knaperstek
50 g smält smör
en gnutta salt och peppar
Blanda ihop alla ingredienser, fyll muffinsformar till 2/3. Grädda i 200° ca.15-20 minuter. Sist blev det 17 st (den ena silikonformen hittade jag inte fast jag t.o.m. letade under soffan...) och de tog slut på eftermiddagen. Det var både lunch och mellanmål nämligen.
Nedan finns ursprungsreceptet på baconpannkakan som finns på Airams blogg!
När det är riktigt bra specialpris på ost passar jag på att frysa in osten som jag själv river! (Och ifall du hör till de som köper färdigriven ost rekommenderar jag att du läser på innehållsförteckningen nästa gång!) Idag blev det 1.135 kg edamost som packades i praktiska plastpåsar och skickades i frysen. Där får de hålla till tills jag t.ex. bakar sesambröd, lagar baconmuffins, pizza eller liknande. Mycket praktiskt!
Och på tal om baconmuffins..... Nej, det tar vi en annan gång!
När jag är ensam hemma och det är lunchdags väljer jag noga vad jag ska äta. Det duger inte med vad som helst. Eventuellt kan det bli en stekt ost, gräddost, halloumi eller bondost, eller 2 kokta ägg och sallad, typ. Men häromdagen kom jag på att jag ville ha pizza, så då blev det så. Jag orkade inte leta recept utan blandade ihop 2 ägg, lite för mycket fiberhusk, ganska mycket riven ost och kryddade med den delikata kryddan Poppamies Garlic Rub. När jag rörde om kom jag på att det var nästan som min favoritpizzabotten! Jag smetade ut smeten och förgräddade i 200° i 8-10 minuter. Under tiden blandade jag ihop 2 msk tomatpuré med ungefär lika mycket matolja och vips hade jag en ketchup att bre på pizzan! Så tog jag en kylskåpstömning och radade bacon och skinka på pizzan innan jag hyvlade ost över. Sen gräddade jag hela härligheten i 200° tills den såg perfekt ut! Och det blev ju så gott, alldeles perfekt lunchmat när man har lite bråttom eller inte orkar koka. Där ser man, pizza ÄR snabbmat!!!
Nej, lakritspulver är inte samma pulver i olika burkar, det är olika på samma sätt som kaffe inte är kaffe. Hänger ni med? Jag som älskar salmiak har alltid lakritspulver i skåpet, just nu dessa sorter. Eller, den stora, vita byrken är lakritsgranulat som är perfekt att strö över tryffelkakan, kladdkakan eller glassen. Det finns pulver av samma märke och det är riktigt bra. Den finns inte var som helst men jag köpte granulatburken från Malin's Foodie Living i Vasa Den stora svarta är faktiskt tom och åkte i återvinningspåsen efter fotosessionen, men den är riktigt god och finns i alla matvaruaffärer här i Finland. Den längst till höger har jag inte hunnit prova så mycket, men smakar mer lakrits och är köpt på ICA Maxi, liksom min favorit, Kung Markatta. DEN har jag hunnit testa! Jag köpte min andra burk förra helgen när vi var på roadtrip till Haparanda. Den är så god att jag kan äta den som den är.... och det är kanske inte så bra... Men man kan en smörklick och panera i pulvret! Mumsfilibabba!
Nå, det här är bara mina smaklökars åsikt, andras smaklökar tycker kanske annat, men det är okej! ;)
Nu måste jag skriva upp receptet så länge jag kommer ihåg det! Jag har kört med samma glassrecept hela tiden sen jag fick ny glassrecept, men jag ville ha en fylligare glass, en som smakar godare. Så jag googlade, men alla recept var på 2 ägg och 3 dl grädde, och det ryms bara 2x2 dl vätska i min glassmaskin, och i alla recept skulle grädden vispas, men i min glassmaskin måste man hälla i vätska, inget vispat här inte... Men, jag gjorde så här:
Min godaste glass
1 äggula
1 helt ägg
2 dl grädde
1 tsk vaniljpulver
1 tsk Zero-sötning, eller vad det heter. Tror det är stevia och sukrin, typ.
Äggen, vaniljen och det söta blandade jag ihop och vispade med handvisp nån minut. Det blev fluffigt men inte tjockt. Så hällde jag i grädden och vispade knappt en minut till. Eftersom glassmaskinen består av 2 "muggar" blandar jag ihop 2 satser, startar glassmaskinen och häller i glassblandningen och låter den köra på 15-20 minuter (beror på hur kallt/varmt det är i köket också!)
Naturligtvis var jag ju tvungen att koka en lakritssås också, och den här gången konstaterade jag att det inte funkar att ha i för mycket lakritspulver! 3 dl grädde och 2 msk lakritspulver är bäst, annars blir det grynigt!
Otroligt nog åt vi inte upp all glass igår, så jag slängde den halvsmälta glassen i frysen och tog med till jobbet idag. Jag hade med bär också. Och lakritssås. Jag hann precis ha min glassportion färdig när jag blev avbruten och det fanns inget annat att göra än att slänga in hela härligheten i frysen. Många timmar senare har jag nu tinat upp bären (efter att ha brutit loss dem) och kunnat avnjuta ett delikat mellanmål!
Men ni måste medge att det inte ser så gott ut när jag precis tagit fram det ur frysen...