Smörgåstårtansdag!

Igår var det visst smörgåstårtansdag, men det blev ingen smörgåstårta ändå. Idag är det världsdiabetesdagen och då kan jag äta smörgåstårtan à la chaffles! Man behöver ju inte krångla till tårtfyllningen med en massa röror och få ännu mera massor med disk, det är ju sist och slutligen smaken som räknas, och det smakar precis lika bra att bre majonnäs, Philadelphiaost och leverkorv på "brödet", slänga skinkskivor och gurkskivor ovanpå och smätta ihop "bröden"!  Och nästa gång jag tillverkar en hel, stor smörgåstårta ska jag ha chaffles som bas!!

Men hör ni, världsdiabetesdagen, då kan man väldigt passande tala om lågkolhydratkost! Min dotter va 8½ år när hon fick diabetes. Kostråden man fick då var lightprodukter och aspartamsötat (aspartam var ett nytt underverk då). Man skulle äta en massa kolhydrater, allt var tillåtet bara man höll sig till det antal kolhydrater som insulinet var anpassat till. När man började ge kostråd till diabetiker hette det ännu sockersjuka, och visst säger det mera om vad det handlar om! Då skulle man hålla sig borta från allt socker och kolhydrater. Senare blev det tvärtom, alla diabetiker ska äta kolhydrater och insulinförsäljningen blomstrar... Men visst är insulinet en räddning, det är alldeles klart! Åtminstone för typ 1-diabetiker! Typ 2-diabetes kan man ju helt styra med kostomläggning!  

Min smörgåstårtslunch idag!

De gamla kostråden för diabetiker!

Valfrihet

Visst är det bra att man själv får välja här i livet.  Man får tänka själv och själv bestämma vad och vem man vill tro på,  vad man vill äta,  vem man vill umgås med och vilka tidningar man ska läsa.  Bland annat.  Häromdagen följde jag med dottern till diabetesmottagningen när hon var på en vanlig kontroll. Jag hade som huvuduppgkft att vara barnvakt,  men jag hann också notera tidningsutbudet. Där fanns faktiskt ovanligt nya tidningar, inte gamla, äckligt virusfyllda tidningar som annars brukar finnas i väntrum, men det var själva utbudet som jag hakade upp mej på. Där fanns alltså den finskspråkiga tidningen "Diabetes" och så "Året Runt" som redan på pärmen utlovar ett riktigt högt blodsocker.  Vilken skulle du välja?

Dagens antiklimax...

Jag läste om de nya "forskningsrönen" i morse men blev så trött så jag tänkte att jag inte orkar skriva om struntpratet, men när jag såg att kostdoktorn skrev om det fick jag lite mer energi! (Eller så berodde energin på den drygt 10 kilometer långa stavpromenaden ner till sjön på förmiddagen.)

Hoppas ni kan läsa vad det står i artikeln, jag tyckte inte den var värd att scannas så ni får nöja er med foton, eller så läser ni hela artikeln via kostdoktorns länkar, men där är det google-translate som översatt från finska och har ett väldigt dåligt språk förstås.

Undrar varför jag kommer att tänka på en av böckerna jag har på gång just nu - Forskningsfusket...

Det som inte fick hända, det hände!

Sånt här tycker jag är kul, när det omöjliga händer. Det som både de självutnämnda experterna och de skolade säger att inte funkar, och så gör det det! Vad krävs det för bevis för att den stora massan ska förstå att diabetes typ 2 är onödigt, något man inte alls behöver få. Egentligen är det ju något så sällsynt som en sjukdom man kan välja att få eller inte, en sjukdom man kan välja bort fast man redan har fått den. Varför gör inte alla det????

Tåjumppa på en balkong i Delfi

Nyaste kalasforskningen!

Jag hade nyligen en forskningsdag. Det var min dotters födelsedag och det betyder kalas, och jag hade bakat tre sorters LCHF till hennes kalas (hennes beställning). I mina bakverk använde jag förstås sukrin, och det var jag som var testkanin. Min man (han är egentligen min sambo, men han är man och han är min, då är han ju min man!) äter inte LCHF när det finns alternativ för honom, vilket det inte alltid finns, så han åt av de sockerstinna kakorna på kaffebordet. Det betyder att han var en bra "testkanin2" i min forskning.

Vi började dagen med frukost på sommarstugan. För min del kaffe, solrosknäcke och ost. Min man drack kaffe. Så åkte vi hem och lunchade - stekt korv (78% kötthalt) och ägg. På eftermiddagen drack vi bara kaffe, men SEN började själva undersökningen. Det jag inte tänkte på var att jag åt några jordgubbar i något skede, men ändå visade blodsockret 4,9 och för testkanin2 4,5. Inte så illa. Så kom födelsedagsbarnet och hennes man hit och vi åt grillat kött, fetaostsallad och tzatziki. En timme senare var det mätningsdags igen. Jag hade ett blodsockervärde på 5,0 medan min man hade 4,7. Så packade vi oss iväg på kalas, med present och tårta i famnen i bilen. På kalaset åt jag de tre sorter jag hade bakat, en av varje. En timme senare var min man tvungen att åka vidare på en annan träff, vilket egentligen förstörde forskningsresultatet eftersom den viktigaste mätningen var två timmar efter kalasätandet. Nu mätte vi efter en timme istället med resultaten 4,8 för mej och 6,9 för min man. Inte helt oväntat resultat. Jag mätte igen en timme senare och hade fortfarande 4,8, så då tog jag en tårtbit till, och 45 minuter senare mätte jag 5,4! Undrar om det var jordgubbarnas verk... Ännu en timme senare visade blodsockret 5,3, men följande morgon visade mätningen 4,6, vilket jag är mycket nöjd med. Summa summarum slapp jag den blodsockertopp som min man presterade, men forskningen är inte helt tillförlitlig då han inte mätte värdet efter 2 timmar.

Födelsedagspresenten och tårtan i famnen i bilen.

Tre sorters kakor

(som får ett eget inlägg alldeles strax)

Diabetes typ 2

Jag hörde på radion idag att diabetes typ 2 ökar lavinartat här i Finland nu. De nämnde t.o.m. antalet, tror det var fyra, nya diabetiker per timme och att prognosen såg dyster ut. Någon forskare hade räknat ut att om det fortsätter så här kommer si och så många att ha diabetes typ 2 efter si och så många år. Skicklig forskare... Eller nåt... När ska man börja tänka, inte bara räkna?

Undrar förresten om det var samma forskare som sa att det är övervikten som är orsaken till diabetes typ 2, för han kanske borde byta yrkesbana i så fall. Orsaken till diabetes typ 2 är ju inte övervikten, men att man går med högt blodsocker hela tiden, och övervikt är ju en annan biverkning av själva förtäringen av det som ger det förhöjda blodsockret, och det är ju i allmänhet - vad? Någon?? Hmmm.... Vänta nu, nu ska jag tänka, vad är det som ger förhöjt blodsocker.... Kan det vara fett... Nej just det, det är ju kolhydrater!

Jag bokstaverar - K O L H Y D R A T E R .

Den som vill lära sig mera om hur man själv botar sin diabetes typ 2 kan läsa kostdoktorns visa ord.

Själv ska jag äta lite oliver och ost som kvällsmål nu, bara för att jag vill. Och kan. ;)

Bilden: Letade efter ett foto av oliver men hittade en bild på en exploderad dödskalleballong och kom på att den egentligen passar bra till texten... Kolhydratballongen som blev diabetes...

*dunkar huvudet i väggen*

Nu ska jag tänka högt...

Om man äter kolhydrater, äter fettfria margarinliknande preparat på mängder av kolhydrater, går upp i vikt, får högt blodtryck, får högt kolesterol, får diabetes typ 2, HUR tänker man då om man fortfarande tycker att det är "ohälsosamt" att äta mycket fett och att man inte kan lämna bort kolhydraterna.... Jag kan inte, inte hur mycket jag än koncentrerar mej, förstå hur det fungerar i en sån hjärna.

Tänk dej följande experiment: Kalle har köpt en fin bil. Han startar, kör, gasar på, full fart och så - PANG - rammar han en husvägg. Oj då, hur gick det till. Med ena armen i gips startar han bilen igen. WROOOOOOOOM - PANG! Rakt i husväggen. Oj då. Ett ben brutet. Så det kan gå. Han noterar att hans kompis Lasse klarar sig betydligt bättre och frågar hur han gör när han kör utan att kvadda bilen eller skada sig. Lasse berättar att den runda saken framför honom i bilen är en ratt och att man kan svänga bilen när man kör och att man då kan undvika husväggarna. Hur reagerar Kalle på det?

Alt. 1) Han säger: Nääeej, det kan aldrig vara bra, det kan inte fungera. Och så startar han bilen, gasar på och kör rakt ner i diket.

Alt. 2) Han säger: Kan det vara sant?! Och så startar han bilen, svänger ratten och - TADAAA - han klarade kurvan!

Vad vill jag säga med det här nu då? Tja, kanske att envishet, trångsynthet och invanda gamla spår kan förstöra så mycket. Är det inte redan bevisat att det inte är bra för hälsan att äta massor, massor, massor av kolhydrater? Vad är det då man ska ta bort? Fett??????????

Och dessutom, det är ju de mest inbitna kolhydratberoende som "vet" bäst! Är det inte konstigt att det är de som säger "det finns ingen forskning som visar att det skulle vara bra med kolhydratfattig kost och mycket fett". Men vi som klarat oss utan kolhydrater och på mycket fett i flera år då??? Och alla som fått sluta med sina diabetesmediciner, kolesterolmediciner, blodtrycksmediciner, och som dessutom gått ner tiotals kilo i vikt, ska vi strunta i dem? Är inte de bevismaterial nog????

Så där ja, det lättade att tänka högt en stund...

Sen är det ju en helt annan sak att ni som läser det här redan vet allt det här! :)

Bilden: Min frukost den senaste tiden - tidning, kaffe med grädde och så några skivor Allerums Prästost. Nami!

Dagens skämt... hoppas jag...

Ibland måste man välja mellan att skratta och att gråta, och då brukar jag välja att skratta eftersom ingenting blir bättre av att gråta, men skrattar jag så förlänger jag hoppeligen livet lite. Fast å andra sidan ska man inte skratta åt de som inte har förståndet i skick. Det här är ett dilemma...

Vad är en "modediet"?? Det kan ju inte gälla LCHF eftersom det är så människor åt förr, före industrialismen. Men själva benämningen är ju ny, men modediet? Nääää. Kanske Cambridge? Den är ju ny, för pulverdieter fanns inte förr, och det är ju på modet med sån skit, eller hur??

I artikel berättar "diabetesexperten" om en vetenskaplig forskning som starkt påminner om mina s.k. forskningar - han har en bekant som provat den fettrika Atkins-dieten och "han tyckte att det var hemskt." Jamen då så, då kan den inte vara bra...

"Fettrik kost är inte bra för matsmältningen" baserar sig troligen från hans egna erfarenheter när han ätit potatisgratäng med en fet och saftig biff som han sköljt ner med öl och han efteråt mått dåligt och fått problem med matsmältningen. Min mage har aldrig mått så bra som sedan jag började med LCHF, och min mage har aldrig mått så dåligt som när jag åt GI-mat med en massa fibrer.

Det kanske mest katastrofala med den här intervjun är att denna "expert" anser att en lågkolhyratdiet är farlig och att man hellre kan göra en operation och förminska magsäcken!!! Men ÄR det inte bättre, naturligare och enklare då att ändra sin diet?????

Jag önskar att såna här "experter" kunde vara så öppensinnade att de åtminstone kunde tänka sig att läsa Matrevolutionen, det kunde ju få dem att se sanningen! Låter jag som en predikant nu igen???

Läs och begrunda...

Jag är inte så tekniskt bevandrad att jag kan pussla ihop de här delarna så de ser lika ut som dagens Vasabladet, men de är i rätt ordning åtminstone. Klicka på bilderna så får ni ett större exemplar!