onsdag 16 mars 2011

Nej, tack!


Det var en sak jag började tänka på, angående det här med kalas... Jag bjöd ju på både kolhydratgott och LCHF-gott, men jag skrev aldrig att jag bara åt av det kolhydratfria! Man ska säkert kunna ta en kolhydrat-shot ibland, men det vill jag ju inte! Det är inte ens något jag behöver anstränga mej för - att avstå från sockerstinna bakverk. Men jag tror att många tror att det är svårt att avstå, har jag förstått. Men det är klart, i början var det ju det, men när man är sockeravvänjd går det liksom av sig själv, man vill inte ha det som inte är gott, och socker är inte gott, det är bara...sött... Och det man inte tycker om kan man enkelt avstå ifrån! Det vet vi ju alla. En rökare kan inte fresta en icke-rökare med tobak. En sockerätare kan inte fresta en icke-sockerätare med socker. Så enkelt är det. Lätt som en LCHF-plätt!

Bilden visar kakfatet med LCHF-godis jag fick av dottern. :)

2 kommentarer:

Fru Tallund sa...

Jag har inte problem med sockersug (tror jag), det är inte det som gör att jag "faller" utan det där plockbehovet. Hur gör man för att komma över det. Jag tycker det är roligt och trevligt att få plocka i mig nåt ibland.

På ett sätt är en skinksmörgås godare, men det har inte min hjärna fattat ännu. Hur gör man åt sånt?

Fisken Svea sa...

Jag vet vad du menar. Det är samma fenomen som när ex-rökare stoppar pennan i munnen... Det är inte hjärnan, det är armen som inte blivit avvänjd! Rosta lite pumpa- och solrosfrön och ha framme i en skål så får armen jobba utan att resten av kroppen behöver lida! ;)