lördag 13 november 2010

Om att "unna sig"

Jag köpte en tröja häromdagen. Det unnade jag mej.
Jag började med LCHF-diet för drygt två år sedan. Det unnade jag mej.
Jag tog en chokladbit till kaffet igår. Det unnade jag mej.

MEN...
...jag unnar min kropp att må bra, därför är det inte att "unna sig" om man fuskar och äter kolhydrater en dag!
Jag unnar mitt blodsocker att vara lågt och jämnt och fint, därför äter jag inte kolhydrater ens på kalas!
Jag unnar mej att må bra, därför äter jag LCHF!
Idag ska jag på kalas där det bjuds på LCHF-chokladkladdkaka, och då unnar jag mej en bit av den med sockerfri grädde med!

Varför tycker "folk" att man gör fel när man tackar nej till glassen för att man inte äter socker, t.ex., men det är helt okej om man inte tar av glassen för att man inte tycker om glass??

Problemet är antagligen att man ratar det som de flesta anser vara gott. Är jag för stark? Borde jag visa att jag inte har karaktär??? Är jag för duktig???? Men snälla, försök förstå, man behöver inte vara stark, man behöver inte ha karaktär, man behöver inte vara duktig för att tacka nej till det man inte tycker om! Jag vill inte ha kolhydrater!

När man börjar avstå från kolhydrater har man abstinens, det är ju så med allt man är beroende av och slutar med. Men efter bara några dagar har sötsuget försvunnit och man behöver inte sockret och kolhydraterna. Den som slutar röka har samma besvär i början, de som slutar supa har samma problem, och de håller också bort sitt beroende i fortsättningen, för snabbt faller man i samma fälla igen! Det är lika med kolhydraterna och sockret, fuskar man kan man fastna! Och då har man inte unnat sig ett dugg!

Jag röker inte. Om min vän röker en tobak efter mat och jag också blir bjuden, borde jag röka också för att unna mej en tobak???? Om min vän tycker om tobak, är beroende av tobak, borde jag då också tycka om det? Borde jag unna mej en tobak bara för att inte behöva vara annorlunda????

Jag unnar min kropp det bästa - because I´m worth it!!!


6 kommentarer:

Annika R-G sa...

Åh vad jag avundas dig som har karraktär att stå emot. För jag har det inte. Kaffe utan socker, då e jag hellre utan kaffe och går med huvudvärk, samma sak med te. Har prövat LCHF, men jag faller i fällan efter 2 veckor sen går de inte mer. Är väl för van med att dom flesta andra "dieter" tar slut då och man ska försöka börja variera med vanlig mat. Men så e de ju inte när man LCHF:ar.
Önskar jag hade lika "lätt" att stå emot sockret, för det är boven i mitt drama. . .

Fisken Svea sa...

Jag vet precis hur det är att vara fast i sockerträsket! Jag var en riktigt gottegris jag förr, åt godis varje dag! Helt ofattbart för mej idag... Om jag hade tagit GI och LCHF halvhjärtat så hade jag aldrig klarat det, det finns bara on och off på mej nämligen... ;) Jag tror nog att du skulle klara dej utan socker om bara stod emot den där 2-veckors-tröskeln, om du bestämmer dej för att vara den som vinner! Men man ska vara så förbaskat envis! Och det kanske jag är... ;) Istället avundas jag alla som orkar träna regelbundet, för jag har bara on och off där också, och just nu är det på off... ;)

TRÄNINGSLYCKAN sa...

shit vad bra skrivet!

Anonym sa...

Do vejt jo va do pratar om...hmh!/kolhydratreducerade systron

Fisken Svea sa...

Träningslyckan: Oj, tack! =)

Syster yster: Hmh!

Marie sa...

Det är ett dilemma som LCHF:are när man ska på kaffebjudning. Uppskattar såå när något tänkt till och ställt fram en skål nötter eller kanske tillomed bakat en sockerfri kaka! För hur man än försöker så drar man blickarna till sig om man inte tar någon bullabit... o just som du skriver så kan det uppfattas som oartigt eller snobbigt... o det vill man ju inte vara! o int orkar man alla gånger dra ramsan att man inte äter socker eller mjöl, då får man ju ändå höra att "jamen, på kalas kan du väl ta?" Knaaaasigt!