Magoperationer

Man måste ju läsa när man dricker morgonkaffet, och kommer det ingen dagstidning så tar man LCHF-magasinet. Där finns en artkel om magsäcksoperationer, något jag har väldigt svårt att förstå mej på.

När jag hör om nya magsäcksoperationer blir jag frustrerad. Varför får dessa överviktiga människor inte äta det de tycker om - mat!? Det är ju inte en operation de behöver, det är ju information! Men vem ska informera när det för en läkare/kirurg inte finns andra metoder än skalpellen?

Jag känner till flera fall (och det gör säkert ni också) där den opererade fått sitt liv förstört av operationen. Vad är det för livskvalitet att inte kunna äta?
En ung kvinna som hade opererats förklarade att det var hennes enda chans, för hennes fetma var hormonell och skulle därför inte gå att åtgärda med diet! Men hallå! Klart fetman har rubbat hormonerna! Det är ju det som är det fina i LCHF-kråksången, att hormonnivåerna återställs! T.ex. insulin är ett fettlagrande hormon.
En ung man som blev magopererad berättade varför han blev överviktig. Han sa att när han kom hem från jobbet lade han sig i soffan och åt korv. Men det var väl inte den som gjorde honom fet? Kunde ölen han sköljde ner korven med ha något med övervikten att göra...? Efter operationen kunde han inte äta annat än pulversoppor, tills han kom på att också öl hölls kvar. Nå, ni kan gissa hur han lever idag...
Det var mina berättelser, i LCHF-magasin finns en solskenshistoria om magopererade Lena som äntligen började må bra, när hon började äta LCHF. 

KALO PASKA! Καλό Πάσχα!

Om man har som tradition att äta den grekiska köttgrytan Stifado på påsken är det förstås ganska naturligt att det blir en grekiskinspirerad påsk. I år är det inget undantag. Jag tog alldeles nyss medelhavsmuffinsbröd (men utan bacon och med olivolja istället för smör) ur ugnen, och till lunchen hade jag en grekisk sallad, ikväll ska vi till vår grekiske vän och måla ägg på grekiskt vis, imorgon äter vi stifado och på söndag ska vi ha grekisk påskfestknytkalas. Okej, kanske vi är lite greklandsfreak...

Καλό Πάσχα är grekiska för "glad påsk" och uttalas [kalå: paska]. Att "paska" är ett ord på finska också är en helt annan historia...

Tävling!

Fjolårets narcisser

Men hör ni, nu när det är påsk och ni har varit hit på min blogg 100 000 gånger tycker jag det skulle passa bra med en tävling igen! Precis här till höger finns min räknare, och den som är besökare nr.100 000 skriver en liten kommentar om det och är därmed en vinnare! Och jag lovar att det kommer fler inlägg innan vi hunnit så långt som till 100 000, för imorgon har jag ledig dag och har en del att syssla med. Stay tuned!

Och förresten  -          GLAD PÅSK PÅ ER!!!

Påskalammet

Road bumps i grekiska byn Stemnitsa

Lambs on spit när byn Gouvias skyddshelgon firas

Det blir inte helgrillat lamm till påsken, tyvärr. Det är bland det godaste vi har ätit i Grekland. Men en riktig påsk får vi ändå med stifadon som redan blivit påsktradition hos oss. I år blir det blandat lamm- och fårkött, men det blir säkert inte värre av det. Fast vår grekiske vän sa att om man lagar en riktigt god stifado i Grekland så ska det vara kaninkött. Men så är ju fårkött vardagsmat för dem också... 

Påskmenyn är faktiskt inte alls klar än, för idag kom min syster och jag på att vi inte berättat för våra män att det är de som ska tillreda förrätten. Så förvånade de ska bli! ;) Sen blir det förstås stifado och så pasha som efterrätt. Jag tror vi blir mätta i år igen...

Chili con carne

I helgen blev det dags att tillreda en chili con carne. Hälften ville ha bönor i och hälften ville ha bönfritt, och det är ju enkelt fixat - en kastrull med bönfri chili con carne åt mej och sonen som inte äter bönor. Det blev så gott så gott, fast det inte var lika starkt kryddat som jag brukar få det ibland. Lite vitt bröd till att doppa i maten var inte heller fy skam.

Jag är en torris!

Jag har alltid haft hur torr hud som helst och är fortfarande tvungen att smörja mej genast jag kommer ur duschen. Jag har läst om hur andra torrisar som börjat med LCHF genast märkt att hunde inte är lika torr längre, men något sådant underverk har inte jag märkt. För att skona kroppen så långt som möjligt använder jag en oparfymerad lotion utan ftalater. (Erisan) I vinter har jag märkt att inte ens Erisans fetaste créme har räckt till för att återfukta ansiktet och det blev ett problem. Jag fick ofta smörja två gånger utan att det kändes helt bra. Men det var då, inte nu, för nu har jag hittat världens bästa, renaste, väldoftande och ftalatfria hudcréme - kokosfett! Det började en morgon när jag nyss hade tvättat mej i ansiktet och höll på att torka ut helt men ville förbereda äggmjölken med att smälta smör och kokosfett medan jag smorde mej, allt för att utnyttja varje minut. Eftersom jag har en litersburk med kokosfett som snart var slut var jag tvungen att sticka in handen i burken och fick förstås kokosfett på handen. Jag brukar smörja in händerna med kokosfett som kommer på händerna, men nu var ansiktet i en verklig kris så jag smorde där istället och vilken känsla! Härligt! Kokosfettet smälter ju när man har det i handen och blir den mjukaste, lenaste lotion man kan tänka sig!

Läser man på etiketten på burken ser man ju nog också att den "lämpar sig också för hår- och hudvård"...
Och egentligen ska man ju ha ekologisk kokosolja...

Jag har också märkt att jag inte behöver smörja in kroppen alls när jag är i Grekland, vilket alltså är ett alternativ. :)

Ord jag inte brukar använda

"Vad var det jag sa" brukar jag inte använda, men ibland är det liksom de enda ord jag har i huvudet. Idag hände det igen, bara de orden fanns, men de kom inte ut. Fast man vet aldrig, en vacker dag kanske de kommer ut och då kan jag ge dem åt vårdaren som skällde ut mej för att jag inte tog svininfluensavaccinet när det var aktuellt. När jag frågade henne varför jag skulle ta der skrek hon "du kan ju dö!". (I mitt stilla sinne funderar jag om man inte dör om man vaccinerar sig.) Men det skulle faktiskt intressant att höra hennes åsikt idag.

Och såna här tankar får jag bara för att jag råkar se en person...

Salladslunch

Nu är det varmare väder och jag klarar bättre en salladslunch nu igen. Jag är så frusen att det ibland har varit maten som förhindrat mej från att frysa ihjäl... Men inte nu, mitt cirkulationssystem har tinat upp och jag välkomnar salladssäsongen!

En ugnsstekt lax med sallad är mums!

Nytt beroende

Det är ju rätt så vanligt att de som har ett beroende som de lyckas bryta genast övergår till ett annat beroende, och nu undrar jag om mitt beroende av LCHF-kokböcker ersätter ett annat beroende??
När jag häromdagen tittade på min önskelista på Adlibris kom jag på att jag inte kan hålla på och samla en massa böcker där, jag kommer aldrig att ha råd med dem alla på en gång, och bestämde att jag helt enkelt måste leka att jag är med i en bokklubb och beställa en bok i månaden, eller så. Den här senaste boken hade min en väninna köpt åt mej och skulle ge som födelsedagspresent, men så bläddrade hon i den och konstaterade att hon måste ha den själv. Det tyckte jag också! Men så bläddrade jag i den och tyckte att jag nog också ville ha den, och nu har jag den! Det som är extra bra med den här boken är att den innehåller veckomenyer, och det är ju speciellt bra för dem som fastnat i matlagningen och inte riktigt får till variationen. Vi behöver alla inspiration!

Barn och sallad

Mina barn har alltid älskat grönsaker och sallad, och när de var riktigt små kunde jag inte ställa fram sallad innan maten var klar, för i så fall STOD de på sina stolar vid matbordet och åt upp salladen, varpå de inte var så intresserade av maten sen. Än idag äter de gärna sallad, men som det var redan för 20 år sedan ska det inte vara en salladsmix med en massa små bitar av allt, det ska vara stora rejäla saker att tugga i sig. Därför brukar jag oftast servera gurkstavar till maten. En hel gurka i 12 stavar, ungefär, försvinner i ett nafs! Men det är om vi är tre salladsätare vid bordet.

Denna enkla men föga vackra sallad serverade jag igår kväll. Det är en jättegod vitkål och en vackert orange paprika. Också den mycket god. Det behöver inte vara så invecklat, huvudsaken är ju att det äts.