Frittata-lunch

Jag minns hur svårt det var att tänka ut dagsmenyn när jag hade börjat med LCHF. Jag tyckte att jag hela tiden tänkte på vad jag ska tillreda nästa måltid. Och det gjorde jag säkert. Det var ju faktiskt svårt. Som när man flyttade hemifrån och skulle börja laga mat hela tiden. Småningom börjar det i alla fall bli en slags rutin på det hela, både för LCHF:are och nyss utflugna ungdomar. Numera tänker jag egentligen inte speciellt mycket på vad jag ska ha för lunch, förrän det börjar bli dags för lunch. Igår lovade jag dottern att hon får stanna till här och luncha när hon ändå hade vägarna förbi. Fast jag visste inte vad jag skulle bjuda på...

Idag klarnade det, jag skulle bjuda på frittata, en italiensk modell av omelett. Ägg och grädde fanns förstås i kylskåpet, och bacon, ost och kokt broccoli. Något annat behövs ju inte. Först vred jag på värmen i ugnen, 200 grader. Jag hackade bacon till små bitar som jag fräste i stekpannan. Under tiden blandade jag omelettsmeten och rev osten. Jag hittade pepparmedwurst också som gärna ville vara med och leka. Jag blandade 6 ägg och 6 msk grädde och kryddade med paprikapulver och lite vitpeppar. Saltet skippade jag eftersom de övriga ingredienserna var så salta. Äggsmeten hällde jag i stekpannan och rörde om i början. När omeletten började ta ihop hällde jag på bacon och placerade ut broccolin och medwursten. Jag råkade ha cheddarost den här gången så den rev jag och strödde över. Nu var det klart att sätta i ugnen! Där fick den stå i 200 grader i ca.15 minuter. Då var den fluffig och fin. Tyvärr är frittatan som en sufflé, efter en stund på bordet sjunker den ner med hälften, så man borde ju ha gästerna vid bordet när man tar den ur ugnen. Det hade inte jag, men jag höll faktiskt på att svälta ihjäl så jag åt och dottern åt när hon kom en stund senare, och då var nog frittatan lika god ännu.

Det kanske viktigaste när man tillreder en frittata är att man har en gjutjärnsstekpanna eller annan stekpanna som tål ugnsvärme! Är det trähandtag på gjutjärnsstekpannan funkar det inte heller. 

OBS! Gjutjärnsstekpanna!!

Klart för ugnen!

Är förvillande likt en pannpizza

Frittata och grynost

Favoriter i repris

Jag skrev nyligen om att jag fick frågan "vad jag äter istället för potatis". Jag äter som sagt inget istället för potatis, jag äter det jag vill äta! Nu har jag i flera veckor ätit gratäng. Här är det en blomkål-broccoli-purjo-gratäng som håller på att fullbordas. Det är bara ett lass med nyriven parmesan som ska lassas på. Jag har tidigare också tillverkat gratänger men har uppdaterat dem lite. Numera vispar jag ihop ett ägg med grädden som ska på, så blir det lite fastare och matigare gratäng.

Frittatan är också en favorit som återkommer då och då. Här är det min nya favorit - rökt bacon, som fått ställa upp som delikatess. Det är nämligen väldigt stora förpackningar och jag hinner inte äta allt innan smaken ändrar lite, så då brukar jag hitta på något annat också med det. Att steka det var också jättegott. Till min stora glädje har den hemmaboende sonen också fattat tycke för samma pålägg, så nu hinner det inte bli dåligt innan det är slut! Jippi!


Förresten, så kul att så många kommenterade på förra inlägget! Tack alla! Det är så roligt att ni skriver lite kommentarer ibland så jag blir inspirerad att skriva mera! :)

Tro, hopp, kärlek och frittata

Jag bara älskar frittata! Eller egentligen påminner mina frittatas mera om ostsufflé, eller pannkaka... Den här frittatan, som räckte för tre personer, är tillredd av 7 ägg, 1 dl grädde, 2 dl riven ost, salt och paprikapulver. Jag vispade ihop allt utom osten. Gräddade i stekpannan tills äggsmeten började "stanna" och då strödde jag den rivna osten ovanpå och så hela stekpannan in i ugnen. Fluffigare maträtt får man leta efter!

Fönsterdekorationen föreställer "tro, hopp och kärlek" som är en julsymbol från Jakobstad, vår grannstad och sambons hemstad.
En annan kommentar om bilden - maito betyder mjölk på finska... ;)

Lunchlådan 2

Vet ni att omelett kan frysas, tinas upp och värmas i mikron och smaka lika gott som en ny omelett!?! Jag vet! Jag har tidigare alltid slängt omelettrester, men när jag började med tacougnsomelett tänkte jag inte efter utan frös ner en bit och det gick så bra! Nu i helgen lagade jag en korvfrittata. Idag tog jag resten av omeletten med till jobbet och åt och det var jättegott! Frasig och fräsch!

På bilden ser ni en tacougnsomelettbit som jag tagit ur frysen. Den ser inte så god ut här, men den var det!

Omeletten blev en frittata!!!

Jag är väldigt irriterad över att jag inte kom på det själv - att man kan sätta in omeletten i ugnen och ge den en vackrare yta! Nu lärde jag mej det via den lokala tidningen istället, när där fanns en lång artikel om den italienska omelettvarianten frittata. (Förresten, när man googlar på "frittata" får man 1370000 träffar!) Så för att undvika fler omeletter med utseendet av en leksaksplastspya (dotterns åsikt) gav jag gårdagens omelett en kort stund under grillen i ugnen. Omeletten bestod av resten av den skinksås jag tillredde häromdagen och som jag då åt med kokt blomkål och ägg. Enkelt minsann. Så för att ge er receptet på omeletten måste jag först ge er receptet på skinksåsen, men det går nog bra med helt annan fyllning också!

SKINKSÅS
1 gul lök
rökt skinka
grädde
Musta Pekka-ost (svartpepparost)
Aura-ost (mögelost)
ev. grönpeppar

Hacka löken fint, fräs den i smör. Blanda i den finstrimlade skinkan. Häll på grädde, smula i ostarna och låt tjockna. Krossa några grönpepparkorn och krydda. Späd med mera grädde, mjölk eller vatten.

Jag använde ca.1 dl av såsen, vispade ihop med 2 ägg och stekte omeletten i stekpannan på vanligt vis. När omeletten hade "stannat" flyttade jag över den på ett ugnssäkert fat och lät den få fin färg i ugnen, som jag hade inställd på grill. Visst blev den fin!