Stolt!

Måste berätta om min ena son, lite på 20 år. Han ringde från affären igår. Han hade tänkt sig bearnaisesås till kvällsmaten och stod framför hyllan med pulversåser. Det var då han ringde mej. "Är det svårt att laga en bearnaisesås?" frågade han. Nej, svarade jag och räknade upp vad han behövde. Han svängde sen in här och fick receptet och så åkte han hem och fixade en grisfilé och bearnaisesås. Då var jag än en gång en stolt mamma, stolt över att ha skämt bort barnen med hemlagad mat. :)

Och på bilden, här ser ni hur en nykär och stolt mormor ser ut!

Snabbmat som heter duga!

Det har varit en lite fullspäckad helg. Eller på fredag gjorde vi inget, bara slappade och njöt, men så igår var det först kalas och sen revy. Däremellan skulle en middag rymmas in! Jag hade förberett det hela lite med lövtunna nötköttsskivor, s.k. lövbiff. De stekte jag i hög värme och förstås i smör. Under tiden slängde jag ihop en bearnaisesås. Det var snabblagat, gott och mättande. Efter att ha förbränt en hel del fett under de två timmar jag satt och skrattade på revyn så när vi kom hem igen var det gott med ett glas torrt, vitt vin och lite nötter, men hungrig var jag inte!

Dagen efter julen...

Den första vardagen efter julen var det bara ett måste att få äta bearnaisesås! Jag stekte fakirbiffar och så avnjöt vi dem med massor av sås på. Nästa dag var det skinka och bearnaise som gällde. Ett tips: När man värmer maten är det bäst att låta såsen vara kall, klicka den på den varma maten och såsen smälter! Värmer man den skär den sig och är inte alls god sen. Men faktiskt är den god kall också!
Jag citerar min son - man blir ju beroende av den här såsen!

Ljuslyktan är en av mina julklappar. Den är jättefin och jag tycker så mycket om den! Faktiskt fick jag bara julklappar som jag tycker om! *myser och lyssnar på Spotify Premium som jag fick av barnen*

Höstlövbiffens frestelser

Förra måndagen hamnade jag på jobbresa och skulle tillsammans med en kollega äta en sen middag på väg hem. Vi stannade först på favoritstället bara för att få veta att köket var stängt. Okej, vi tog nästa ställe och hade där en begränsad meny att välja på. Jag bestämde mej för en lövbiff med kryddsmör och ugnsstekta grönsaker. Visst var det gott, även om lövbiffen verkligen gjorde skäl för namnet (jag var rädd att den skulle blåsa iväg av vinddraget från dörren), och grönsakerna bestod som vanligt mest av morötter, men de var ovanligt  goda. Just då och just där började jag fantisera om bearnaisesås. Det var på måndag, så på tisdag var jag förstås tvungen att tillreda en utomordentligt god bearnaisesås till helgens köttsliga rester. Den var gudomligt god och jag var nöjd.

Mumsfilibabba!

Här snackar vi fettrand!

Vill man ha en rejäl söndagslunch med rena råvaror har jag ett tips - griskött på saltbädd, smörstekta champinjoner och hemlagad bearnaisesås. Här snackar vi enkel matlagning!

Vi börjar med köttet. Det är rent griskött utan en endaste tillsats. Saltet är grovt havssalt med klumpförebyggande medel, alltså ett tillsatsämne. Jag började med att fräsa ytan på köttbitarna i en stekpanna, bara för att täppa till porerna så köttsaften skulle hållas inuti. Så lade jag köttet att ligga så där avslappnat bekvämt på en bädd av grovsalt. Inget annat! På den tjockaste delen stack jag in en köttermometer innan jag skjutsade in ugnsformen i ugnen i 125 grader. Enligt mitt kortfattade recept på insidan av receptbokspärmen ska köttet steka i ugnen 1h/kg kött.Kanske det blev det, jag minns faktiskt inte... När köttet närmade sig måltempen slängde jag ihop en bearnaisesås. Och NOG kan det vara en underbar sås! Dessutom är den ju inte alls svår att tillreda själv! Några champinjoner fick fräsa en stund i smör i stekpannan och så var hela härligheten klar! I något skede hann jag snitta till en enkel sallad också och - TADAAA! 

Varsågod!

Béarnaisesåsoman

Nu har det varit så mycket om diabetes och gallstenar så jag måste skynda mej att kompensera så ni inte tror att jag är en sån som bara talar om sjukdomar! :D

Ni kanske vill ha ett recept? Men vet ni, jag har haft en tråkperiod nu när jag inte hittat på ett endaste nytt recept, för jag fastnade i béarnaisesåsen... Men nu vet jag ju en sak, nämligen att tröskeln till béarnaisesåsen är hög. Jättehög. Ni vet, det ska vara vattenbad och den kan skära och det är svårt... Då säger jag bara som Brasse - fel, fel, fel!!! Eller jo, den kan skära, och det ska vara vattenbad, MEN, ingen regel utan undantag! Jag frågade en kock om han tillreder béarnaisesåsen i vattenbad, och han gör ju inte det! Då gör inte jag det heller!

Jag gör så här, jag följer receptet först och kokar lagen och vrider sen av värmen på kokplattan, fast jag diskar inte ur någon kastrull, jag torkar ur den med hushållpapper... Nästa steg är att smälta smöret i mikron, tar ut skålen och låter den stå framme och svalna. Sen häller jag i äggulorna och börjar vispa. Då har jag kastrullen på köksön. Så häller jag i lagen och vispar ordentligt. När jag gjort det flyttar jag kastrullen till kokplattan och vispar, vispar, vispar. Eftersom värmen är på avtagande på plattan är jag inte rädd att det ska gå galet, och jag behöver inte vispa länge innan blandningen tjocknar. Då lyfter jag kastrullen tillbaka till köksön, tar skålen med smält smör och häller i smal stråle ner i äggblandningen. Det gäller att vispa och vispa hela tiden! Sen kryddar jag med bara dragon eftersom jag inte tycker att persiljan gör någon nytta i den färdiga såsen... Dessutom har jag köpt "fransk vitvinsvinäger" och jag inbillar mej att såsen blev godare med den! Så kan jag ju tillägga att 10 portioner räckte för fyra personer här... ;)

Men biffarna då? Ja, biffarna, ja! Jag blandade ihop lika delar nötköttfärs och grisköttfärs, tillsatte bara salt och nymalen svartpeppar. Med händerna formade jag biffar som jag stekte i smör (bara första satsen behövde smör, sen fanns fett från biffarna att steka i). Och såsen hann jag tillreda medan biffarna stekte! När jag vände de sista biffarna skar jag skivor av chevré-ost och stekte dem lätt innan jag placerade dem ovanpå biffarna. Inte helt fel!

Och så lite inhemsk gurka till för att hoppeligen inte få någon EHEC-smitta!

Behöver jag berätta att jag var mätt resten av kvällen? ;)

En ovanlig söndag

I vår stad har vi ett vattentorn med café. Det var där vi intog vårt eftermiddagskaffe idag. Kaffe med utsikt. Vi spanade in mot torget och såg att man förberedde "guldfesten" för vår egen ishockey VM-guldmedaljör. Dit gick vi efter kaffet.

På torget hade flera tusen människor samlats för att fira Leo. Eftersom vädret var strålande blev det varmt, så varmt att jag tog av mej jackan och jag därför har armarna fulla av soleksem nu... Hydrokortisonsalva på och antihistamintablett nersvald...

Men för att få en bra avslutning på en bra men ovanlig söndag var det dags att pröva något nytt. Min son berättade om bearnaisehamburgare som serveras på vår lokala pub, och naturligtvis måste jag tillverka en egen version! Det blev en slags fakirbiff, men med både lökpulver, svart-m vit- och kryddpeppar och cajunkrydda i. Receptet till bearnaisesåsen hittade jag i min "Stora kokboken", men jag skippade faktiskt vattenbadet och lyckades perfekt ändå! Googlar man på bearnaisesås får man ca.217 000 träffar så det är bara att välja. Såsen är ju LCHF och behöver inte ändras!

Nu ska jag bara sitta och slappa och klia mina armar...