10 portioner?

Jag måste ju bara fråga, hur mycket bearnaisesås går det år hos er? Igår lagade en sats på 7 äggulor och 400 g smör. Den skulle räcka till 10 portioner. Vi åt såsen till fakirbiffar och broccoli och det var förstås jättegott. Vi var två personer. Sen delade jag upp såsen i två askar som vi kunde ta med i lunchlådan idag. Det blev två askar med lite för mycket sås, vilket betyder att det var fem portioner såsen räckte till... Eller kanske till fem personer...

Bilden visar min jobbmiddag - två fakirbiffar, bearnaisesås och sallad med majonnäsdressing. Och den dressingen var ju en historia i sig! Min sambo tycker inte om majonnäs, créme fraiche eller yoghurt så det är ingen idé att bjuda honom på coleslaw. Men jag ville ju ha coleslaw! Då fixade jag en vanlig sallad och en dressing! Jag tog helt enkelt en halv burk créme fraiche,  ca. 1/2 dl majonnäs, svartpepper och lite salt. Jag rörde ihop och vips hade jag en jättegod dressing som dessutom räckte till idag också!

Lax på menyn

Jag har nyligen berättat att jag tycker om kall kyckling, och nu ska det handla om kall lax! Ni borde känna till redan att jag älskar lax, kunde äta lax varje dag, och vad är väl mera praktiskt då än att jag också älskar kall lax! En ugnsstekt laxfilé med gräddsås är otroligt läcker kylskåpskall. T.ex. då i en sallad som här. Det här är dessutom min jobblunch.

Trots att jag själv kan äta laxen på enklast möjliga sätt vill ju männen i mitt liv ha mera variation på laxen. Då måste jag ju tänka till och fixa lite extra ibland, så uppskattar de den enkla varianten sen igen!
Här har jag en laxfilé som fått ett täcke av vitlöksfärskost, räkor och dill. Såsen består av kräftfond, citronpeppar och grädde. Hela härligheten fick steka ca.30 minuter i ugnen i 200 grader. Inte alls illa, men jag föredrar ändå en filé med bara citronpeppar på, badande i en sås av grädde, soyasås och citronpeppar.

Lösenord "planering"

Ny dag, nya tag! Och det är lediga tag som gäller efter ett par hektiska jobbdagar. Men så är det, man kan inte bara skriva blogg här i livet! ;)

På tal om jobb... Det finns de som säger att man inte kan äta LCHF för att man har så oregelbundna tider i jobbet och inte kan äta på bestämda tider... Men hallå! Det är ju såna gånger det är så bra med LCHF! I mitt jobb kan lunch eller middag bli flera timmar försenad, och då är det alltid också någon jobbarkompis som drabbas, men det är jag som blir sist hungrig! Tidigare hade jag alltid en nötpåse till hands som nödproviant såna gånger, men nu kom jag på att jag inte haft något alls som nödproviant på säkert ett halvår! Inte sedan jag kastade den sista nötpåsen då den härsknat eller bara börjat smaka skafferi, eller vad som hade hänt. Tydligen behövde jag den inte.

Om man börjar dagen på rätt sätt klarar man sig bra till lunch fast det är 4-5 timmar till dess, och då menar jag inte att man måste äta en hotellfrukost. Ni minns kanske inte det tråkiga knäckebrödet jag experimenterade fram nyligen, men jag äter ju av det nu. Dumt att kasta bort det, tyckte jag och har det därför som frukostbröd nu. Jag tar en liten bit, brer smör på och hyvlar ett par skivor gräddost och skär några paprikastrimlor att ha på och äter med mitt kaffe med grädde. Sen äter jag inget annat före lunch, men jag dricker ½-1 liter vatten.

Det knepiga är att lära sig planera, då funkar det bara man vill!

Sen var det lunch då. Jag har nästan alltid med mej lunchlåda till jobbet, då vet man att man blir mätt och inte behöver äta kolhydrater. Plättarna jag stekte på söndag fick bli crèpes på måndag och tisdag. Det är världens enklaste att tillreda! Man tar bara ett par plättar, sätter ost och skinka, eller vad man vill, och viker ihop och sätter i ugnen! Lätt som en plätt! Vanligast är ju att man rullar ihop crèpes, men i Grekland viker man ihop dem så då gör jag det också! ;)

Ni vet väl förresten att det går utmärkt att både frysa och mikrovärma både omeletter och ugnspannkaka! Därför hör de till mina favoritlunchlådor!