Inte så lätt med buss heller

Att åka buss i Grekland är billigt, bekvämt och enkelt. Busstrafiken är välorganiserad, bussarna nya och fina. Men det är inte bara positivt med det hela, det kan bli väldigt invecklat också. För det första ska man hitta rätt busstation. Genast det rör sig om en lite större stad har man många busstationer, oftast tre stycken. En busstation är för de inkommande bussarna, en busstation för avgående bussar t.ex. norrut, en tredje busstation för bussar som ska söderut. De kan också fördelas regionsvis. Och så kan det finnas en busstation för lokaltrafiken... Det här kan ju bli problem, speciellt när taxichaufförer, konduktörer och biljettföräljare inte har språkkrav på engelska.

Vi fick problem när vi kom med bussen från Tripoli (efter taxiresan med "Nikos - the taxidriver") sent en kväll. Sista bussen till Loutraki hade redan gått och biljettförsäljerskan på busstationen pekade dit ut och sa "taxi". Så vi gick ut, hittade taxihållplatsen men ingen taxi. Men en telefonnummer till taxi fanns! Och telefonisten kunde bra engelska! Hurra! Men det var ju det här med busstationerna... Jag berättade att vi stod på busstationen i Isthmia och ville ha taxi till Loutraki. Inget problem, men vilken busstation fanns vi på? "You must understand, there are many busstations in Isthmia" fick jag veta, så "what´s the name of the busstaion?"... Ööööööhh... Ja vad hette den då??? Jag stod och stirrade på all text på busstationen (den på bilden)när jag noterade en grek som hade uppfattat att jag hade problem och som ville blanda sig i. Därför sa jag "just a moment" och så gav jag telefonen åt greken. Jag blev nästan glad när han också började stå och läsa på skyltarna och inte riktigt visste vad stationen hette. Nästan genast kom en taxi, men greken sa att vi skulle vänta en stund, så gick han och kontrollerade att det var vår taxi, och när han var säker på det fick vi stiga in i taxin. Tack för den hjälpen! Tacksamma och trötta åkte vi till hotellet och betalade gladeligen de knappa fem eurona taxin kostade!

Den undre bilden föreställer en del av biljettluckorna på busstaionen i Kiffissou i Aten, den busstation som man ska åka till för att kunna åka till Peloponnesos...

Ett riktigt äventyr

Vi satt i en enslig bergsby mitt i Peloponnesos och väntade på bussen till Tripoli. Klockan var nästan halv åtta på kvällen, bussen från Tripoli till Loutraki skulle avgå 21:30 så vi hade god tid på oss. Då stannade en blänkande silvergrå Mercedes framför oss, en grek frågade på väldigt dålig engelska om vi ska till Tripoli. Jamen visst skulle vi det! Han förklarade att han var på väg dit och skrev "15" på sin mobiltelefon. Ööööööh... JA! Han ville ha 15€ för att ta oss med! Tankarna for omkring som en flipperkula i hjärnan, vad var det här för en typ? Så såg jag att han hade en taxameter i bilen, men ingen taxiskylt på taket, men ändå, han hade kanske inte hunnit på skylt på taket? Men vi var villiga att betala 15€ för skjutsen. Bussen skulle ju ändå kosta 12€. Vi accepterade anbudet. Taxiskylten, den låg i bakluckan men fästes på taket före avfärd. Och vilken resa det blev...

Chauffören presenterade sig som "Nikos - the taxidriver". Vi startade resan norrut, ditåt vi skulle, körde ett par hundra meter, stannade, "Okej?" sa Nikos och hoppade ut, tog en golvmopp och ett par sämskskinn ur bakluckan och sprang till ett hus. Vi väntade i 10 minuter och fick under tiden lyssna på hans telefon som hann ringa ett par gånger under tiden. Så var han tillbaka, med en gul ros och en hopknuten plastpåse, svängde bilen, körde tillbaka till byn vi kom från, stannade framför slaktarns butik, ropade, slaktarn kom ut och fick plastpåsen. Så körde vi vidare, genom hela byn söderut, tog en U-sväng, körde tillbaka in mot byn, stannade framför en ung man som stod med en plastpåse i handen, Nikos - the taxidriver fick plastpåsen, körde vidare, stannade framför en taverna, ropade, en kille kom ut med en take-away-kaffe, "do you want coffee?" "No, thank you", körde vidare, norrut, UT ur byn, äntligen åt rätt håll... På den här stunden hade han ropat i fönstret och hejat på "my friend" ett flertal gånger, tutat åt "my friend" eller "baby" lika många gånger... Hjälten och jag satt i baksätet och undrade "är det här på riktigt?"

Under resten av resan fick vi lyssna på hans grekiska berättelser kombinerade med "teckenspråk" så vi förstod honom, avlyssna hans telefonsamtal, eftersom han hade handsfree, men också avnjuta en helt underbar utsikt. Och vad gjorde han mera? Vart skulle plastpåsen han fick av killen i byn? Jo, vi kom in till Tripoli, körde konstiga vägar, stannade där en ca. 10-årig pojken stod utanför ett hus och HAN fick plastpåsen. Sen iväg igen. Trafikstockning, men inget problem, Nikos tog fram sin visselpipa, ner med fönstret och visslade... Så vidare igen, stannade igen utanför ett kontor, Nikos sprang in i huset, ut med ett stort brunt kuvert, in i bilen och iväg. Och, hör och häpnad, NU var vi på väg till busstationen! Och vi hann med sista Aten-bussen! Nikos - the taxidriver, han fick sina 15€ och dessutom dricks, för den märkligaste upplevelsen under vår greklandsresa!

Bild: JAG som sitter och väntar på bussen som skulle anlända till "the big square" som också syns på bild...