Rödbetssoppa

Jag funderade hur jag ska spara ett recept från en egen tidning som jag hittar när jag är i jobb... Klipper jag ut det hinner jag slarva bort det innan jag är hemma igen, fotar jag hinner jag glömma att jag gjorde det, gör jag inget så glömmer jag innan jag bläddrat klart i tidningen... Men så fick jag en idé så självklar att jag nästan skäms - kanske jag kan sätta in bilden på bloggen?? Men daaaaaa....

Det här receptet ser ju både gott och fint ut! Ett måste-testas-recept!

(Receptet finns i Hus&Hem nr.4/14)

Ännu en expert har uttalat sig...

Det är såna här inlägg jag blir så trött av. De självutnämnda experterna som uttalar sig... Visst, det precis lika enkel ekvation att lösa alkoholismen - det är bara att dricka mera sällan!!  Daaaaaa....

Men daaaaa.....

Ni vet alla hur tråkigt det är med spam. Det är jätteirriterande! Nu är det så att jag får jättemånga kommentarer på mina inlägg, de allra flesta på engelska, ryska, kinesiska eller nåt annat lika lättförståeligt språk... Hur kul är det.... Nu har jag lag till ordverifieringsrutan igen och hoppas och tror att mina mejl minskar med ca. 10/dag. Det är ju liksom kvaliteten på kommentarerna jag uppskattar, inte kvantiteten! :-)

En slags allergi kanske?

Det är väl ingen som missat att Paolo Roberto inte tycker om LCHF, men att han får fram det t.o.m. i en inredningstidning är nästan lite imponerande!

(Hus & Hem nr.3/2014)

Ett sötare blod!

Jag tror det var redan i november jag fick veta att Ann Fernholm skulle komma till Vasa och föreläsa om sin bok "Ett sötare blod" och jag anmälde mej direkt. Ikväll satt vi bänkade i den gamla biografen tillsammans med 350 andra at- och hälsointresserade. Jag har ju läst Fernholms bok men tyckte ändå det var en givande föreläsning. Hon berättade också om nästa bok "Det sötaste vi har" som handlar om barn, barnkalas, alternativa barnkalas, recept, tips och säkert mycket mer. Det är en bok jag ser fram emot att läsa!

Förresten,  jag skulle ju ta med min bok för att få författarens namnteckning i den, men någon bok kunde jag inte hitta hemma! Undrar vem som lånat den? Fast boken gör ju nog större nytta utlånad än ned en extra namnteckning i! :)

Ps. Bättre en suddig bild på bloggen än tusen tydliga i skogen!

Snickerskaka

Jag köpte jordnötssmöret 4/12 för att baka en snickerskaka till jul. Istället åkte jag med jordnötssmöret i bilen till sjukhuset i Vasa för att vara hos min pappa som hade blivit återupplivad. Jordnötssmöret och jag kom hem efter en vecka, pappa efter 2,5 veckor. Hur som helst hade jag inget behov av snickerskaka till jul, och det är ju förståeligt. Men nu är behovet stort! Min kära sambo fyller år och det blir kalas. Inget jämnt eller så, men både han och jag kommer från familjer där alla födelsedagar ska firas, och visst är det ett roligt sätt att träffas!
Jag bakade redan i tisdags, men kakbottnen blev lite over done och därmed torr och tråkig, så den fick bli prototyp. Prototypen är nästan slut nu...

Receptet ja... När man googlar på "snickerskaka" får man hur många träffar som helst. Jag valde det på bloggen"Baka sockerfritt". Men gissa vad, jag ändrade lite! Nu blev ni förvånade! Jasså inte? Nå nej, ni borde vara vana nu. Så gott som alla LCHF-recept är alldeles för söta, åtminstone för mej som började med LCHF för att avsöta mej. Dessutom var receptet för en pytteliten springformad, 12 cm i diameter, och det är ju ingenting det. När jag en gång bakar vill jag ha så stor sats att det faktiskt räcker en stund. Alltså fyrdubblade jag satsen. Då blev det precis lagom mycket till min minsta springform på 20 cm. I prototypen hade jag jordnötssmör med nötbitar i, men det går faktiskt åt en hel burk så nu tog jag den släta varianten. Istället tog jag köttyxan och bultade sönder lite saltade jordnötter och strödde ut dem i ett tunt och jämnt lager ovanpå jordnötssmöret. Bara för dekorationens skull strödde jag sen ut resten av nötterna ovanpå.

Nu gräddar jag Moniques fröknäckebröd, också till kalaset. Jag har ju introducerat det lyckade konceptet med ostbricka på kalasen och då är fröbrödet omtyckt av alla gästerna. Kul!

Imorgon blir det mera bakning!

Pulled pork and sheep

Som  vanligt när det talas mycket om något måste ju jag testa vad det är fråga om. Nåjaa, kanske inte alltid... Men när det talades om pulled pork överallt hur länge som helst, då var jag tvungen att kolla om det faktiskt var så fantastiskt som alla sa. Det var det inte. Jag tycker ju inte om barbeque-smak och egentligen är det ju det pulled pork går ut på. Receptet jag fick från affären där jag köpte köttet var inget att hänga i julgranen, det innehöll både farinsocker, Coca Cola och söt barbeque-sås. Jag skippade de ingredienserna... Nå, jag måste ju testa en gång till. På Instagram hade Victoria lagt upp en bild och recept på hennes variant av pulled pork. Det var lök, vitlök, salt, peppar och chili. (Kanske nåt till också...) Det blev jättegott men lite för chilistarkt. Tredje gången gillt blev det tråkigt med för lite kryddor och tråkig köttbit. Men det var då jag började fundera på att testa med fårkött! I Turkiet åt vi en gång en fårköttsrätt där köttet hade varit i ugnen hela natten, och det var så fantastiskt gott. Sagt och gjort. Det fanns en enda fårstek i affärens frysdisk så det var enkelt. Den fick tina i dagarna två, och så på fredagmorgon fick den lägga sig på en bädd av schalottenlök, vitlök, persilja, timjan och rosmarin. Jag saltade och pepprade också förstås, och strödde av örterna ovanpå också. Så täckte jag formen med folie eftersom jag inte hade något lock till formen. 125° i....dryga åtta timmar, där fick den svettas! Resultatet blev huuur gott som helst! På kvällen hade vi gäster som är vana att äta fårkött (och annan grekisk mat) och köttet fick toppbetyg! Vår grekiske vän sa "det här var RIKTIGT gott!", och han är alltid ärlig i sina åsikter. Härligt! Nu vet vi att man kan laga sån mat också!

I flera recept med pulled pork står det att man kan servera det med vad man vill,  så då har jag gjort det!

Säj sej

Bland den tråkigaste maten jag kan tänka mej är nog sej en stark kandidat. Sejen smakar ju inte så mycket, inte som laxen och strömmingen som inte behöver annat än salt för att bli god. Nej, har man sej på menyn ska det vara något gott PÅ sejen. Igår lyckades det. Jag ville ha fisk, men det fanns inte så stort utbud, bara en jättedyr lax. Jag bestämde mej för Findus' sejfiléer. Jag hade ingen aning om hur jag  skulle tillreda den, men sånt kan man inte haka upp sig på.
Sejfiléerna hade ett dygn på sig att tina upp i kylskåpet, sen började jag. Jag hade en nästan full créme fraiche-burk, grädde, hackad lök ocg salt. Det var ju en bra början. Jag vispade ihop det då, citronpeppar med, hittade en chilisås i kylskåpet som också fick göra gräddblandningen sällskap. Så smorde jag en ugnsform med smör, hittade Koskenlaskija-ost som jag skar i bitar och placerade ut i formen, lade filéerna ovanpå, strödde på citronpeppar och mera ostbitar och så hällde jag på gräddblandningen och så skjuts in i ugnen. Där fick de svettas i 200° i ca.45 minuter. Under tiden hittade jag en bit palsternacka som jag skar i skivor och smörstekte. De måste jag förstås avsmaka innan de ens hunnit svalna. Och vet ni, sejen och palsternackan trivdes riktigt bra ihop! T.o.m. min uppvärda matportion idag i jobbet smakade gott!

Ps. Medan jag stod och stirrade i frysskåpet hade sambon samtalat med en bekant som bjöd ut nyfångade abborrar, och han hade sagt nej....

Ny last

När jag och mamma bodde på patienthotellet de där hemska dagarna i december skulle vi knappast ha överlevt på sjukhusmaten. Jag köpte rysk yoghurt och grädde att ha som mellanmål. Första kvällen jag skulle äta yoghurt med grädde saknade jag något att smaksätta med. Åtminstone mandelflarn hade jag ju kunnat ha. Då trädde min hjälte in - mamma. Hon hade granatäppel! Jag blandade ihop en granatäppelyoghurt och jag var fast. Där sittet jag än, i granatäppelyoghurtträsket, men värre träsk finns! Nu mumsar jag vidare!

Äggsmör

Efter en timme i vedboden blev jag lite hungrig. Efter en titt i det tomma kylskåpet ställde jag in smaklökarna på kokta ägg med smör. Det är väldigt enkelt och gott. Min dotterson, som blir ett år om några veckor, har kommit till matvägraråldern, men mommos äggsmör tycker han väldigt mycket om, och klart han gör, det ÄR ju gott! Och näringsrikt! Fast jag ta en titt i Monique Forslunds bok om LCHF för hela familjen hur man kan variera sig, bara för att jag har den boken och bara för att jag vill! :)