Biggest looser

När jag äter i jobbet ser jag oftast på tv samtidigt. Inte dagtid,  men kvällstid är det tråkigare och det behövs lite underhållning.  Eftersom jag cyklade en halvtimme strax före och hade tv:n som sällskap då så fortsatte det liksom helt naturligt.  När jag åt var det så dags för Biggest Looser. Det är inget jag annars ser på, hemma alltså, men den här tiden är det inte så mycket att välja på. När jag satt där slog mej tanken på alla de där experterna som jämt vet bäst. Ni vet, de där smala människorna som kläcker ur sig högintelligenta repliker som "det är bara att äta mindre och röra sig mer så går man ner i vikt"... Jamen klart! Så dum jag har varit! Visst, det funkar jättebra att göra så, om man vill leva sitt liv i träningskläder.... De som är med i Biggest Looser är jätteduktiga. De kämpar verkligen och är så målmedvetna,  men jag ksn inte låta bli att tänka på hur det blir när de åker hem,  hur många av dem fortsätter med en sån stenhård träning? Knappast någon alls. Så vad händer då? Tja, min vilda gissning är att de går upp i vikt igen. Det går ju så om man går ner i vikt genom hård träning och småningom struntar i träningen. Jag tar för givet att de biggest loosarna också får massor av näringslära, matinformation helt enkelt. Och visst hoppas jag att de når sin målvikt och hålls där sen också, men man börjar ju tänka ibland....

Och bilden, den visar min kvällsmat - grisfilé,  brysselkål, paprika och bearnaisesås.  Heeelt okej!

Träning och sånt

Och så helt plötsligt kunde jag publicera bilder från mobilen!!! Happ happy! 

Nu är det ju så att jag kommit igång med min träning igen. Äntligen. Det tog bara ett och ett halvt år, typ... Just före julen -11 fick jag ryggskott, p.g.a. det fick jag bursit (slemsäcksinflammation) i höften, och efter det var det käkoperationen som ställde till det. Men nu hade jag inga fler ursäkter, jag bara bestämde att jag måste, måste, MÅSTE komma igång igen! Sagt och gjort, jag tog ett tremånaders gymkort, beställde ett träningsprogram av en PT (personal trainer) och började. Men shit vilken hög tröskel det var!

Morgonsol i gymmet

Det som är bra är ju att jag trivs i gym. Där känner jag mej hemma. Men vilken skillnad det är att träna utan program och med program! Före jag fick programmet visste jag inte riktigt vad jag skulle träna och på vilka maskiner, det blev lite hur som helst, men nu har jag mitt program och vet precis vad jag ska göra. Jättebra och värt varje peng!

Trappträning

Det som också är bra är att vi i jobbet får träna på arbetstid. Och det gör jag. För det mesta... Vi har såna här trappor där och de är jättebra att träna i! På en halvtimme hinner jag få upp flåset ordentligt! 

Men nu gott folk blir det en promenad så jag orkar äta min fastlagsbulle/semla sen idag! ;)

Svett eller dregel??

Och  när jag satt där på min spinningcykel och trampade i mitt anletes svett visste jag inte om det var fantasi eller hallucination, men plötsligt kände jag att "jag...måste...baka...syrrans...bröd...när...jag...kommer...hem...om...jag...över...lever...det...här...".

Det gjorde jag. Och nu är jag mätt och belåten efter att ha tryckt i mej en varm semla/fralla med smör och ost på.

Åååh så vackra!

Har ni sett så fluffigt!

Receptet är länkat så många gånger så jag skriver hit den en gång nu. Det är ju så enkelt!

Syrrans bröd
1½ dl BakePro
0,75 msk fiberhusk
2 ägg
2 dl riven ost
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop BakePro, fiberhusk och äggen. Vispa det till en jämn smet som får stå och svälla medan du river osten. När ugnen är varm blandar du i osten och bakpulvret, rör om hastigt och klickar sen ute dem på en plåt. Grädda i 10 min. (eller lite kortare.)
Jag gjorde dubbelsats och 7 st. ganska stora bröd.

(Och så var det ju det här med språket. När vi äter semla här i Finland är det en fralla i Sverige.)

Nytränad och hungrig

Äntligen är jag i skick att börja träna igen. Jag hade ju lite otur med hälsan ända från november, började med förkylning, fortsatte med ryggskott och sist en slemsäcksinflammation i höften, så det var verkligen skönt att få svettas lite igen. På crossfit tog jag inte ut alla rörelser som man skulle ifall det kändes i höften, men jag kunde göra allt i alla fall, och spinningen efteråt gick helt bra, fast jag hade inte allt för stor belastning på cykeln. Skönt sen att komma hem och få äta något, för hungrig blev jag. Först åt jag då en portion rysk yoghurt med 2 jordgubbar, grädde, mandelflarn och vaniljpulver. Som "efterrätt" blev det te med smörgås. Knäckebröd med rökt bacon på, jättejättejättegott!

GOTT NYTT ÅR!!!

Nu är det väl ändå slutfirat på ett tag?? Jag tycker att jag känner mej mogen för att ta det lite lugnare, läsa lite böcker, blogga lite mer, se någon film och sånt som jag brukar gilla. Ja, kanske jag t.o.m. kommer mej för att motionera en vacker dag!?! Jag gjorde, för skojs skull, en liten koll på min träningsdagbok och konstaterade att jag motionerat i 147 timmar på år 2011 och på de timmarna tagit mej framåt 771,97 km. Jag hade satt som mål att nå 1000 km, och skulle jag ha fyllt i varje motionspass, också vardagsmotionen räknas, så hade jag nog klarat målsnöret. Dessutom har jag varit på spinning där cykeln inte har någon km-mätare... Nu måste jag ta nya tag i år! Så snart min slemsäck i höften har läkt alltså... Tillsvidare tar jag det alltså lugnt. Och jag är bra på det!

Vi fick snö igår!

Igår firade vi nyår med goda vänner. Samma vänner som vi brukar fira lillajul med, så då blev det knytkalas och jättetrevligt! Som vanligt alltså. Den här gången var det texmex som gällde.

Ett tag åt jag min tortillas med ett isbergssalladsblad som bröd, men det har jag slutat med. Det är mycket enklare och mindre klottigt att ha en hög på tallriken och äta med gaffel. Det smakar ju ändå lika. Eller egentligen smakar det ju bara bättre eftesom tortillas ändå bara smakar mjöl!

Min texmex-hög och vin

Efterrätt - chokladmousse med vispgrädde

Om någon av er känner att ni slarvat med dieten eller rent av struntat i den i helgerna så är det bara att ta nya tag och börja om! Det är ju ändå ingen som kollar! ;)

Kolhydratladdning in my ass!

Hur tänkte jag när jag drack en mugg kaffe som frukost, tuggade i mej 4 hyvlade skivor prästost (35% fett), tog 2 tsk kokosolja, drack bågra glas vatten och trodde att jag sedan skulle orka promenera 15 km???? Det brukar ju ändå ta 2½ timme! HUR tänkte jag då?? Jo, jag tänkte som så, att eftersom jag i vanliga fall äter en ostskiva mindre och ingen kokosolja och ändå orkar promenera 9 km så måste det ju funka, och KLART ATT DET GJORDE! :) Det som är intressantare är nog hur kolhydratladdarna tänker. Man eldar ju inte med papper i oljepannan heller om man vill att det ska brinna länge!

Väl hemma igen, med lite styvare ben och mer svullna händer än vanligt, var det dags med en protein- och fettrik lunch. Häromdagen tillredde jag en väldigt god köttfärssås med både grädde och passerade tomater i, och nu fanns ca. 2½ dl kvar av den. Det fick bli en ugnsomelett (som tacougnsomeletten).

Jag bredde ut den kylskåpskalla köttfärssåsen i min minsta ugnsform. Lagom för 2 portioner.

Jag smulade grynost/keso ovanpå (Coop Extras som är godast av dem alla!) och skar en tomat i bitar. Så vispade jag ihop 2 ägg och ca. 1½ dl grädde, saltade och pepprade (vitpeppar) och hällde över hela härligheten.

Och så förstås OST! En hel del får det vara. Jag använde samma prästost som jag åt av i morse.

Sen gräddade jag omeletten i 225-gradig ugn i ca.20-30 minuter och lät den sedan stå och "stanna" en stund innan jag åt.

Jag åt precis halva formen så nu har jag resten att ta med som lunch till jobbet imorgon! Hurra!

Nu är det nog dags att slappa och njuta av lite frappé... ;)

Fullt program hela dagarna...

Jag undrar om hon som hade önskemål om dagsmenyn alls har hittat dem?? Fast det lär jag nog snart få veta...
Eftersom jag för tillfället har fått låna två så intressanta böcker och dessutom höll på med en egen intressant julklappsbok, har jag inte riktigt haft tid att "tänka blogg". Men nu när jag bara har en bok kvar att läsa så kan jag börja koncentrera mej på annat också. Ja, så har jag ju varit på promenad ett par gånger idag också! Jag har ju varit och lovat att klara 1000 km inom det här året, och det ska nog gå bra om jag håller fjolårets takt då jag hade 1087 km på min träningsdagbok.

Men dagsmenyn då? Den började som vanligt förstås, men sen blev det så här:
Lunch: Precis samma som på gårdagens bild
Middag: 2st Kabanossi korvskivor (färdigskivade, 6 st/förpackning) och blomkålsmos, fast nästan på Alegnis sätt - kokade blomkålen i vatten, hällde bort vattnet, tillsatte smör, grädde, salt, vitpeppar och ½ ask Philadelphia-ost. Smaskens!
Kvällstugg: den sista korvskivan med senap på! Slurp!

Kan man träna utan kolhydrater???

Den allmänna uppfattningen hos allmänheten är att man inte kan leva utan kolhydrater, allra minst anstränga sig fysiskt. När jag höll på med GI-dieten var jag fysiskt aktiv, men jag hade alltid ett par torkade aprikoser med mej på mina långpromenader, för efter halva vägen "gick jag in i väggen" och var totalt utan energi. Blodsockerfall. Trappträningen gick inte alls bra, jag blev snurrig och knäsvag. Blodsockerfall.
Nu har jag ätit LCHF i två veckor och kan konstatera att jag orkar gå och springa i 1½ timme utan att få blodsockerfall, men jag blir jättehungrig efteråt och det är enkelt fixat! Den vanliga trappträningen gick jättebra nu senast! Energin finns där, den sinar inte. Det är inte orken som tryter, utan tiden. Jag kan inte träna så länge som jag skulle orka! Häftigt va! Kan man annat än njuta och trivas med en sådan diet?!?


Bilden visar solnedgången för en stund sedan!