Experterna...

Egentligen är det ganska lustigt hur amatörer står och förklarar hur man måste tanka kolhydrater före långlopp och sånt. Undrar om inte Jonas Colting, Björn Ferry och Jonas Bergqvist t.ex. har fått lära sig det...

Ni ser, jag orkar inte ens vara irriterad mer, jag har ändrat taktik, det är humor att de självutnämnda experterna uttalar sig.

(Fast lite suckar jag nog...)

Kolhydratladdning in my ass!

Hur tänkte jag när jag drack en mugg kaffe som frukost, tuggade i mej 4 hyvlade skivor prästost (35% fett), tog 2 tsk kokosolja, drack bågra glas vatten och trodde att jag sedan skulle orka promenera 15 km???? Det brukar ju ändå ta 2½ timme! HUR tänkte jag då?? Jo, jag tänkte som så, att eftersom jag i vanliga fall äter en ostskiva mindre och ingen kokosolja och ändå orkar promenera 9 km så måste det ju funka, och KLART ATT DET GJORDE! :) Det som är intressantare är nog hur kolhydratladdarna tänker. Man eldar ju inte med papper i oljepannan heller om man vill att det ska brinna länge!

Väl hemma igen, med lite styvare ben och mer svullna händer än vanligt, var det dags med en protein- och fettrik lunch. Häromdagen tillredde jag en väldigt god köttfärssås med både grädde och passerade tomater i, och nu fanns ca. 2½ dl kvar av den. Det fick bli en ugnsomelett (som tacougnsomeletten).

Jag bredde ut den kylskåpskalla köttfärssåsen i min minsta ugnsform. Lagom för 2 portioner.

Jag smulade grynost/keso ovanpå (Coop Extras som är godast av dem alla!) och skar en tomat i bitar. Så vispade jag ihop 2 ägg och ca. 1½ dl grädde, saltade och pepprade (vitpeppar) och hällde över hela härligheten.

Och så förstås OST! En hel del får det vara. Jag använde samma prästost som jag åt av i morse.

Sen gräddade jag omeletten i 225-gradig ugn i ca.20-30 minuter och lät den sedan stå och "stanna" en stund innan jag åt.

Jag åt precis halva formen så nu har jag resten att ta med som lunch till jobbet imorgon! Hurra!

Nu är det nog dags att slappa och njuta av lite frappé... ;)