Den allmänna uppfattningen hos allmänheten är att man inte kan leva utan kolhydrater, allra minst anstränga sig fysiskt. När jag höll på med GI-dieten var jag fysiskt aktiv, men jag hade alltid ett par torkade aprikoser med mej på mina långpromenader, för efter halva vägen "gick jag in i väggen" och var totalt utan energi. Blodsockerfall. Trappträningen gick inte alls bra, jag blev snurrig och knäsvag. Blodsockerfall.
Nu har jag ätit LCHF i två veckor och kan konstatera att jag orkar gå och springa i 1½ timme utan att få blodsockerfall, men jag blir jättehungrig efteråt och det är enkelt fixat! Den vanliga trappträningen gick jättebra nu senast! Energin finns där, den sinar inte. Det är inte orken som tryter, utan tiden. Jag kan inte träna så länge som jag skulle orka! Häftigt va! Kan man annat än njuta och trivas med en sådan diet?!?
Bilden visar solnedgången för en stund sedan!
3 kommentarer:
Jag tror inte att de som inte prövat LCHF riktigt kan förstå att man nog mår riktigt prima med den mat man äter.
Jag ska rapportera hur det går med min träning den här veckan , så får vi se.....Annars skulle du fisken kunna ge mig lite tips på mellanmål man kan ha med sig???
Malena Molin: Precis, för visst verkar det märkligt, men det är ju så bra!
Kaimas: Mellanmål?? Med LCHF behöver man inga mellanmål! Men med GI kan man ha kokt ägg, nötter (fast inte du, neee), torkade aprikoser, ost... Du ska få läsa i min bibel sen! =)
Skicka en kommentar