Morsdagsmiddag

På morsdag hann jag inte fira med mina barn då jag jobbade, så istället tog vi och firade morsdag nu i söndags istället. Det jag bjöd mina barn på var grisytterfilé med kantarellsås och en smaskig sallad. Mina barn vet ju vad en mor vill ha och därför förärade de mej med nya fina högtalare till datorn så jag igen kan njuta av musik. (De gav ju faktiskt Spotify Premium åt mej som julklapp!)

Men för att återgå till maten... Grisytterfilé är så tacksamt att tillreda. Man kan använda det i princip hur som helst. Den här gången skar jag köttet i ca. 1½cm-tjocka skivor som jag bultade ut. Skivorna kryddade jag och stekte, lade dem i en ugnsform och hade dem sen att badda i ugnen under folie, ca.30 minuter (medan Finland förlorade bronsmatchen i ishockey-VM...).

Som efterrätt fick de en chokladkladdkaka som faktiskt inte var LCHF och därför får ni inte receptet! ;)

Dags för kostrådgivning!

Har ni sett den nya bloggen ? Om inte så är det inte för sent, de har nyss börjat. Det var ett bra sätt att börja dagen och få skratta åt det här blogginlägget! Visst är det sjukt bra!

Nyårsdagens lunch bestod av nötfilé med trattkantarellsås och coleslaw. Det var inte alls illa! Jag hade inte i soya som vanligt i såsen utan använde grönsaksfond som jag trodde det var som Lannér (som fanns i senaste LCHF-magasinet) använde i sin sås, men det var ju kalvfond han använde. Nästa gång... Dessutom hade jag i lite mögelost som låg och skräpade i kylskåpet.
I coleslawen hade jag råriven ingefära. Härlig smak ger det, om man tycker om ingefära alltså

Det ser lite tråkigt ut, men det var gott!

En smörklick rundar av smaken!

Imorgon får jag besök av en kär vän och tänker bjuda henne på skinkpaj och chokladmousse. Nami!
.

Ooops, vad hände här??

Om jag ska vara riktigt ärlig så ser ju det här inte ut som en delikat måltid. Det ser mera ut som "vad är det som har hänt"... Men varen icke förskräckta, det var jättegott! Den ljusgröna trasselsudden är zucchinitagliatelle, den bruna bajshögen upp till vänster är inälvorna från zucchinin! Jag hyvlade hela zucchinin ända in till kärnsträngen, den delade jag i fyra "pinnar" och stekte tillsammans med fakirbiffarna! Helt bra, de såg ut som stekt banan, smakade inte så mycket men var helt okej. Fakirbiffar ja, den jag åt gömmer sig under kantarellsåsen! Så visst blev jag mätt igen en gång!

Kantarellstuvning

Häromdagen fick jag en sändning vackra gula kantareller. De är ju så underbara! Det blev genast att tillreda en enkel söndagsmiddag med fakirbiffar, kokt blomkål och kantarellstuvning. Blomkålen ska kokas bara ett par minuter i saltat vatten, sen en rejäl smörklick på. Och så kantarellerna då. De ska förstås ansas så de är rena och fina, sen brukar jag fräsa dem i mycket smör. Och fastän det går emot mina principer använder jag svampbuljong som är gjord av en massa smakförstärkare, maltodextrin och annan skit. Jag skäms. Lite. Men i vanliga fall använder jag buljong utan tillsatsämnen, så om jag använder 6 buljongtärningar i året kanske det är lite förlåtligt... Svampbuljong finns inte att köpas här i Finland, därför får jag den hemsmugglad av vänliga människor som har vägarna förbi Sverige. Receptet jag följer är min mammas champinjonsås som jag modifierat.

Kantarellstuvning
ca. ½-1 liter kantareller
smör
1 svampbuljongtärning (alt. grönsaksbuljong eller sojasås)
vitpeppar
dragon
3-4 dl grädde
½ ask Philadelphiaost eller en hel ask Créme Bonjour Kantarell
½ gul lök

Kantarellerna fräses i smör. Smula buljongtärningen över, rör om och häll grädden över. Rör om så buljongen inte bränner i botten. Krydda försiktigt med vitpeppar och dragon. Låt puttra en stund så grädden reduceras. Rör ner en halv ask med Philadelphiaost och rör tills såsen är slät och klumpfri. Vill du ha en tunnare sås tillsätter du helt enkelt mera grädde. Riv en halv gul lök. Ta bort stekpannan från värmen och blanda i löken. Tillsätt även en stor smörklick. Rör om och servera!

Det var naturligtvis jättegott med biffar och blomkål, men idag var det dags att äta upp resten av stuvningen, och det fanns inga biffar kvar... Då placerade jag ut ett par lagom stora "högar" av stuvningen på en bakplåtsklädd ugnsplåt, rev ordentligt med ost över och gratinerade i 200 grader tills osten var lite gyllenbrun. DET var inte heller illa kan jag lova!

Jag måste bara säga att jag är avundsjuk på alla ni som har kantarellrika skogar! Tack och lov för min svägerska i Västerås som förser oss med dyrgriparna!