Jag råkade hamna på en intressant sida idag - Anna Halléns blogg. Hennes inlägg handlade om att man inte kan äta chokladmoussetårta, cheesecake och grädde med bär och tro att man ska gå ner i vikt, även om det är LCHF. Jag tror hon skrev om mej... Fast å andra sidan äter ju inte jag LCHF för att gå ner i vikt heller, jag äter LCHF för att jag mår så bra av det, är så pigg av det och så det bästa - jag har sluppit mina evinnerliga urinvägsinfektioner! LCHF är ju egentligen inte en diet, det är en livsstil.
Och eftersom jag nu fick lite dåligt samvete över det här med efterrätter ska jag berätta hur min LCHF-väg har varit.
Jag började med GI-metoden 31.8.2007 och gick ner 13 kg på kort tid, men min mage tyckte inte om dieten så jag mådde egentligen inte så bra som jag kunde göra, förstod jag när jag gick över till LCHF 3.8.2008, alltså 11 månader senare. Det var DÅ jag insåg hur BRA man kan må! Efter ett år på fakirmetoden började jag småningom testa lite vad jag kunde äta, och nu känner jag min kropp rätt så bra. Jag äter ALDRIG potatis, pasta, ris, mjöl-bröd eller socker, förutom det som kan finnas i mat när man äter ute. Efterrätt äter jag väldigt sällan, och jag tror att jag rapporterat här varje gång! ;) När jag är på kalas där det finns LCHF-gott att äta så äter jag av det. Jag har suttit på många kalas med bara kaffe också, och det är helt okej det också! Men jag tar ALDRIG, och då är jag helt ärlig, av en vanlig kaka eller tårta! Själv har jag börjat servera solrosknäckebrödet i snacksbitar med ostbricka på kalas och det är väldigt omtyckt, både av LCHF:are och allätare.
Så där, nu har jag lättat mitt hjärta, för som LCHF:are kan man inte gå omkring med dåligt samvete - vem vet hur mycket kolhydrater det finns i sånt! Och så kan jag lugnt tillreda en chokladmoussetårta till sonens 21-årskalas på lördag...
På bild - den senaste chokladmoussetårtan med text av mandelpulver.