Saltbristen

Jag börjar komma igång igen efter maginfluensan, och med -3 kg på 2½ dygn kan man förstå att jag har lite saltbrist...


Nu har jag suttit och tänkt på det här fenomenet med "alla som vet så bra" igen... Jag kan inte sluta förundra mej över hur folk kan hacka på andra när de får höra att man inte äter kolhydrater. Hackar de genast också på de som inte röker? Hackar de på de som inte dricker alkohol? Hackar de på de som inte äter kött? Hackar de på de som inte äter mjölkprodukter? Hackar de på de som inte äter fisk? Hackar de på de som inte äter socker? Svar nej. Hackar de på de som inte äter kolhydrater? Svar JA. Om de nu är såna allvetare, betyder det att det är de som har vår hälsa på sitt ansvar eftersom de är så rädda att vi ska börja må dåligt av vår mat? Är det farligare att äta ren och naturlig mat än att blint tynga i sig allt som finns att tillgå. Är det kanske så att all mat i affären finns där blott och endast för att det är hälsosam mat som vi absolut behöver... Eeeh, svar - nej. *suckar* Efter 4½ år på LCHF kan jag inte påstå att jag mår sämre av att lämna bort kolhydraterna. Och genast är det någon som drar efter andan och säger " NÄHÄ? Och du som just haft två förkylningar och maginfluensa!" Jo, och det finns ganska många kolhydratätare också som varit sjuka, men det är väääldigt länge sedan jag varit sjuk senast. Det känns som om jag skrivit det här förr. Det kan bero på att jag har gjort det... Men nu är det ju så, de som äter kolhydrater får göra det bäst de vill, jag mår inte dåligt av deras kolhydrater. Varför kan det inte vara tvärtom då också?

Har ni läst kostrådgivarnas.se:s blogginlägg häromdagen? "Om ändå LCHF vore en religion."

Ofrivillig fastehelg...

Morgonrock och shake

Jag brukar faktiskt inte ta till mej all den smitta som patienterna sprider omkring sig, men nu har jag gjort det två gånger på en månad! För tre veckor sedan blev jag förkyld, antagligen av den mest förkylda människa jag någonsin träffat. Jag blev snabbt frisk igen, tränade igen i tisdags, var på stavgång i onsdags men tyckte att jag blev märkligt rossligt hostig. Men det struntade jag i. En stund i alla fall. Jag hade ju jobbat med en flunssig kollega på söndagen, en som hade både stegring, ont i halsen och som snorade allt vad han hann, men jag hade ju haft min förkylning så jag struntade i det då. Ända till torsdagnatt när jag fick ont i halsen... Nå, inget problem. Jobbade igen på torsdag och träffade på en patient med maginfluensa. Men eftersom jag senast hade maginfluensa i januari -99 och har efter det vårdat en massa patienter med maginfluensa utan att bli sjuk, trodde jag att jag hör till den lilla del av befolkningen som inte smittas. Tji fick jag. På lördagmorgon visste jag att så inte var fallet. Jag var väldigt asocial hela dagen igår, sov mer än katterna. Feber fick jag också. Man ska ju dricka mycket då, men med maginfluensa går det inte så bra med just den grejen... Men småningom kunde jag börja dricka sodastreamvatten, och småningom hölls det där också. Senare kände jag att jag ville ha något salt och övergick till mineralvatten. Ännu lite senare ville jag faktiskt ha något i magen, men ingenting lockade. Så kom jag på att jag ville ha en shake! Inte en harlem shake, men en yoghurt shake! Jag tog 1 dl grädde, 1 dl rysk yoghurt och 1 dl sodastreamvatten och mixade med stavmixern. Den gick att dricka! Idag tog jag till drastiska saker och blandade dessutom i 5-6 jordgubbar i shaken! Åå så gott!
Eftesom man alltid blivit lärd att dricka blåbärssoppa vid maginfluensa skulle jag göra det nu också. Tänk vilken tur att jag har blåbär i frysen! Jag bara kokade upp 2½ dl blåbär med 1 liter vatten, lät dem koka ca.5 minuter, tog bort kastrullen från plattan och lät det stå och dra en stund innan jag silade upp saften. Det gick riktigt bra att dricka det och jag tänkte med förskräckelse hur söt en blåbärssoppa från affären måste vara när min osötade variant smakade sött t.o.m.! När jag sen ännu ville ha något salt tog jag två flingor salt och åt. Då var jag nöjd!

Blåbärssoppa