Bland den tråkigaste maten jag kan tänka mej är nog sej en stark kandidat. Sejen smakar ju inte så mycket, inte som laxen och strömmingen som inte behöver annat än salt för att bli god. Nej, har man sej på menyn ska det vara något gott PÅ sejen. Igår lyckades det. Jag ville ha fisk, men det fanns inte så stort utbud, bara en jättedyr lax. Jag bestämde mej för Findus' sejfiléer. Jag hade ingen aning om hur jag skulle tillreda den, men sånt kan man inte haka upp sig på.
Sejfiléerna hade ett dygn på sig att tina upp i kylskåpet, sen började jag. Jag hade en nästan full créme fraiche-burk, grädde, hackad lök ocg salt. Det var ju en bra början. Jag vispade ihop det då, citronpeppar med, hittade en chilisås i kylskåpet som också fick göra gräddblandningen sällskap. Så smorde jag en ugnsform med smör, hittade Koskenlaskija-ost som jag skar i bitar och placerade ut i formen, lade filéerna ovanpå, strödde på citronpeppar och mera ostbitar och så hällde jag på gräddblandningen och så skjuts in i ugnen. Där fick de svettas i 200° i ca.45 minuter. Under tiden hittade jag en bit palsternacka som jag skar i skivor och smörstekte. De måste jag förstås avsmaka innan de ens hunnit svalna. Och vet ni, sejen och palsternackan trivdes riktigt bra ihop! T.o.m. min uppvärda matportion idag i jobbet smakade gott!
Ps. Medan jag stod och stirrade i frysskåpet hade sambon samtalat med en bekant som bjöd ut nyfångade abborrar, och han hade sagt nej....
