Grekisk påskfest!

Jag har ju glömt att berätta om vår grekiska påskfest! På måndagen, alltså annandag påsk, var det igen dags för ett grekiskt knytkalas. Och snacka om tur med vädret! +21 grader i skuggan, betydligt mer i solen, och vi kunde faktiskt äta ute! På en solig terass, blårutig duk, fågelkvitter, delikat mat, trevligt sällskap gjorde att vi kunde fantisera oss vart som helst! ...fast snön kring huset avslöjade att vi inte var i Grekland. ;) Grekiska mat innehåller inte så mycket fett, annat än i fetaosten, oliverna och olivoljan, så innan vi cyklade iväg tog jag en rejäl matsked med kokosfett som grund i magen, så inte kroppen skulle hinna glömma att det är fett som ska förbrännas. Jag kunde hoppa över de flesta kolhydraterna, men några smet nog med... Kanske därför jag fick dras med magknip senare på kvällen? Men det var det nog värt. :)

Jag tror att mina söner driver med mej... Hittade den här bilden i min kamera och vet vem jag misstänker... ;)

Valborg och vårbuffé

Nu har jag tillrett lite mat igen, till valborgsbuffén. Det blir traditionsenligt knytkalas, i år hos min syster, och ni ska naturligtvis få se bilder sen! Men lösenordet är "traditionsenlig" så räkna inte med något storslaget. ;)

Idag blev jag glad när jag läste vår lokala tidning! Det börjar hända saker. Äntligen.

Bilden visar våra fina blåsippor i skogsbacken här hemma.

Vinnaren!

Min dotter fick den sista pannacottan och blev förstås "tvingad" att betygsätta det nya receptet. Och både hon och jag var nöjd, för hon bedömde den som den godaste pannacottan jag lagat! Jag ville ha en fräsch pannacotta med jordgubbarm, men jag började med en vanlig vaniljpannacotta. När den börjat stelna hällde jag i kanske en matsked jordgubbssaft, och ännu lite senare släppte jag ner tre jordgubbshalvor och hällde lite saft till ovanpå och lät den stå i kylskåp igen. Det blev en jättegod, fräsch och läskande pannacotta, och jag kan bara tänka mej hur god det blir att blanda med färska jordgubbar i sommar!

Vaniljpannacotta

2 gelatinblad

3 dl vispgrädde

vaniljstång, alt. ½ tsk vaniljpulver

ev. lite sukrin

Blötlägg 2 gelatinblad. Häll grädden i en kstrull och skrapa ur vaniljstången i grädden. Koka upp. Ta av från spisen och rör i gelatinbladen. Häll upp i tre små glas eller formar och täck med plastfolie. Ställ svalt att stelna. Garnera med bär.

Påskafton

Vårt påskfirande förlöpte traditionsenligt med stifado och pasha på lördagkväll. Det är antagligen lag på att vi ska ha trerättersmiddag och så också i år.

En kanske otippad förrätt var gubbrörefyllt ägg, något som var hur gott som helst! (Fast jag kunde ha tänkt mej en hel skål med gubbröra, det var ju så gott!)

Stifadon hade inte fått rätt saltmängd och jag tyckte det var tråkigt att behöva salta extra, men bättre med för lite än för mycket salt, för man kan ju alltid salta extra! Till stifadon serverades grekisk citronklyftpotatis, som jag förstås inte rörde, tzatziki, grön sparris med ruccola, parmesan och pinjenötter, grekisk sallad och brytbröd. Och ja, syrrans bröd kan användas som brytbröd!

Pashan var i år tillverkad enligt det traditionella receptet men istället för 1½ dl socker användes 0,75 dl sukrin. Nami!

Det traditionella Kinderägget efter efterrätten öppnades, tömdes och återbördades till serveringsfatet för att någon annan skulle kunna äta det.

Eftersom min dotter skrivit ett mycket utförligt blogginlägg med fina bilder kan ni titta där, eftersom jag faktiskt inte tänkte på att fotografera annat än förrätten av all maten innan den serverades! Och det är ju faktiskt mina matportioner som finns på bild... ;)

Nykär!

Det är mycket nu. Efter en väldigt intensiv jobbvecka kom påsken som en stor befrielse! Jag bara latade mej på långfredag, satt på dotterns terass och solade och drack kaffe, och fastän jag drog upp ärmarna uteblev soleksemen! Jag tror det inte än, men så var det!

Men jag hann annat än sola och lata mej också! Jag som hade köpt nya silikonmuffinsformar måste ju testa dem också! När jag bakade medelhavsmuffinsbrödet förra gången var ju problemet att de fastnade i muffinsformarna. Nu är det problemet puts väck! Silikon is THE shit! =)

Pajmiddag

Inspirerad av Björn Ferrys bacon- och spenatpaj satte jag igång den stora pajtillverkningen. En son ville ha räkpaj så då blev det en sån också. Ferrys paj hade ingen botten och hela sex ägg i två deciliter grädde i fyllningen så jag tyckte det verkade mer som en omelett än en paj, och jag ville ha paj efter att ha ätit omelett fyra gånger på en vecka... Alltså blev det paj med botten. Jag utgick från mitt förra pajbottenrecept men testade att byta ut en del av mandelmjölet till bakepro. Det gick hur bra som helst. Den sista pajen hade jag bara ½ dl mandelmjöl i, och 2 dl bakepro, och den botten steg mycket mera och blev både fluffigare och knaprigare! Kom bara ihåg att ta en pajform med tillräckligt hög kant om du ska ha på lika fyllning som jag lade, och då hade jag valt den pajform som har lägst kant... Dumt... Men nu har jag en nyputsad ugn istället... ;)

Pajbotten

2½ dl mjöl, mandelmjöl eller bakepro eller blandat

100 g kallt smör

en nypa salt

1 dl riven ost

2-3 msk kallt vatten

Jag körde ingredienserna i matberedaren med kniven och tillsatte vattnet sist. Bred ut smeten i pajformen. Förgrädda 8-10 minuter i 200 gradig ugn.

Bacon-spenatfyllning:

2 paket bacon

ca. ½ l färsk bladspenat

4 ägg

2 dl grädde

riven västerbottenost (det skulle vara det på Ferrys paj och jag ville testa)

Skär bacon i mindre bitar och fräs den i stekpanna. Bred ut det i pajskalet, strö över spenatblad i massor. Vispa ihop ägg och grädde, häll över. Riv västerbottensost och strö över. Grädda i 200 graders ugn ca.20-30 minuter.

Räkfyllning:

2 påsar räkor (ca. 300 g?)

citronpeppar

dill

1 ask Créme Bonjour färskost med räkor

2 dl grädde

riven gräddost

Låt räkorna tina i påsen i rumstemperatur, skölj inte bort smaken! Sprid ut räkorna i pajskalet. Krydda med citronpeppar, klipp dill över. Vispa ihop färskost och grädde (det går inte så bra) och häll över. Riv ost över. Grädda i 200 graders ugn ca.20-30 minuter.

Och så var jag förstås tvungen att testa med en

medelhavsfyllning:

tapenade (mixade oliver)

soltorkade tomater

1 paket bacon

fetaost

mozzarella

4 ägg

2 dl grädde

Jag bredde ut tapenade på pajbotten, stekte baconbitar och spridde ut dem, strödde ut fetaosttärningar, klippte soltorkade tomater och fördelade ovanpå, vispade ägg och grädde, hällde över, rev gräddost och mozzarella och strödde överst. Skjuts in i ugnen i 20-30 minuter i 200 grader.

De små pajformerna är av papper! Jag har inte använt dem förr, men de är komposterbara så jag hoppas att de finns kvar sen när jag tar upp dem ur frysen... Jag ska nämligen frysa dem och ha som lunch till jobbet. En paj borde räcka minst 2 dagar, eller så kanske jag har någon jobbarkompis som också vill ha... ;)

En bekännelse...

På Facebook är det ju massor av reklam, föstås. Där i högra kanten är det hela tiden en massa olika reklamrutor. Nu är det ju så att man kan klicka bort dem på det dolda krysset uppe i höger hörn på annonsen... (alltså krysset kommer fram när du för markören över det) Jag ska bekänna en sak. Jag kryssade bort Flora-reklamen häromdagen. Och när man klickar på krysset kommer det upp flera alternativ där man ska kryssa i varför man vill ta bort reklamen och jag valde "vilseledande". Då var jag sååå nöjd. =)

Fredagsmys!

Jag läste nyligen någonstans att "fredagsmyset" blev värre OLW:s reklamfilm och innebär en stor stress för många småbarnsföräldrar. Så kan det vara om man tycker att fredagsmyset ska vara enligt en viss rutin varje gång. Tack och lov har vi aldrig haft fastare rutiner hos oss med fredagsmyset än att det var "snabbmat" och chipskväll. Och så Disneydags förstås! (Det var det som var fredagskvällens barnprogram när mina barn var små!) Så egentligen var fredagsmyset inte att allt skulle vara perfekt, utan det skulle vara enkelt och snabbt att komma fram till själva kärnan - myset. Så är det än idag för mej. Inget invecklat på fredagkvällen. Idag hade jag köpt färdiggrillade revbensspjäll som jag åt med grön sparris på burk. Gott och mättande. Men jag åt inte mer än att jag ska orka med mitt fredagsmys - vin och ost! ;)

Hur fixar ni ert LCHF-fredagsmys?

Nakki = finsk knackkorv

Knackkorv är väl inte den mest exotiska maträtten man kan få, men det är gott. Jag vill ha Vatajas nitritfria knackkorv med 80% kötthalt och blev inte alls ledsen över att det var 30% rabatt på den i min affär. ;) Jag hade tänkt tillreda en coleslaw men så trillade en zucchini i vägen för mej i kylskåpet och jag kom att tänka på "knackkorv och spagetti", och så hade jag ju läst Anna Halléns recept om zucchini-spagetti, så då var saken biff! Eller så var saken korv... ;) Jag kokade upp vatten, saltade, och så hade jag osthyveln och hyvlade zucchinin och släppte ner alla "spagettin" i det kokande vattnet. De skulle vara där i fem sekunder enligt receptet, men jag lät vattnet koka upp innan jag hällde allt i ett durkslag. En rejäl smörklick på var inte fy skam heller! Jättebra spagetti! Majonnäsen jag har på tallriken är Kavlis´ amerikanska dressing. Den innehåller pyttelite kolhydrater och har mindre tillsatsämnen än de andra hamburgerdressingarna i min affär. Och nu kom jag på att jag faktiskt har duglig hemlagad majonnäs i kylskåpet också... En god och snabblagad vardagsmiddag. Få se vad det blir för mat imorgon...

Katastroflunch

Igår gjorde jag ett experiment. Som frukost åt jag 1½ av mina medelhavsmuffinsbröd (orkade inte mer än så) och hade tänkt vänta med lunch tills jag var hungrig. Men det blir inte alltid som man tänkt sig... Eftersom jag var på språng med en kollega och han blev hungrig så var det matdags. Lunchstället var inget att skryta med, men det fanns buffé, och sånt underlättar faktiskt för såna som jag. Det fanns tre rätter att välja mellan - ugnsgratinerad sej med ett tjockt lager panering, köttbullar i tjock sås och leverbitar i en ännu tjockare sås. Jag valde - sej (lyfte bort paneringen), köttbullar (lämnade såsen) och leversåsen (gaffel är utmärkt att plocka bort leverbitar med). Dessutom fanns en isbergssallad och en kålsallad OCH äggsmör! Och vet ni, det passade jättebra med äggsmör och leverbitar! ;) Men äggsmöret ja, det var en historia i sig... Det var en väldigt anemisk variant... Alldeles vit och blek, och förklaringen var väl den att det inte var äggSMÖR utan äggMARGARIN... Bredvid brödet stod nämligen en ask laktosfattig Flora... Men men, jag som ändå inte hade varit hungrig då ännu kl.12 när kollegan var hungrig var ändå nöjd med näringstillförseln och kunde som kompensation äta en läcker skinkomelett på kvällen.

Som ni kanske kan gissa var lunchen inte speciellt mättande, eller jo, för tillfället var den det. Jag fick en äcklig mättnadskänsla som jag inte haft på länge, och ett par timmar blev jag så trött, så trött, precis som jag brukade bli efter mina kolhydratluncher "förr i världen". Men så var det ju mer kolhydrater än jag ätit på väldigt länge också...

Apropå kolhydrater... Jag fick igår höra om en omelett med "bara 3½ dl mjöl på 2 liter mjölk"... Men hallå! Mjöl i en omelett är väl ingen omelett??? Då är det ju en pannkaka!!! Det kan ju inte finnas enklare mat att tillreda än omelett, så varför krångla till det med mjöl????? Ibland fattar man inte...

Bilden visar vår frass som älskar vårrullar! Han stjäl dem från bordet och äter dem!!!

Återvinningssås!

När man ätit upp allt kött i en stifado har man vanligtvis ganska mycket sås kvar. En helt och hållet mjölfri sås, tack och lov. Men med tanke på den himmelska (grekisk himmel) smaken kan man ju inte slänga den, men vad gör man med den då?? Jo, man återanvänder den! Jag råkade faktiskt ha en påse djupfrysta lammköttbullar i frysen (Pirkkas) och de tömde jag i såsen! Där fick de både tina upp och värmas, och de hade tagit jättebra smak av såsen! (Fast det kan ju hända att de var goda redan före!) Det hör ju faktiskt till ovanligheterna att jag handlar färdiglagade köttbullar, men när jag hittade lammfärsbullar i frysdisken och de dessutom inte innehöll mer än dryga 5 g kolhydrater/100 g och inte heller många E:n så kunde jag inte motstå frestelsen!

Omelett!

Det har blivit en medelhavsvecka för mej tydligen, men så där är det när jag kommer igång med något... Jag har ju flera gånger erkänt att jag är en periodare! ;)

Omelett är lösenordet nu. Igår tog jag med mej ett paket bacon och två ägg som vanligt till jobblunchen, men när det blev dags att äta ville jag faktiskt inte ha stekt bacon och ägg! Men, jag stirrade in i kylskåpet en stund och så kom den - insikten! Jag hade ju både smör och grädde i kylskåpet så då ska man ju tillreda en omelett! Sagt och gjort. Jag skar bacon i mindre bitar, stekte dem knapriga, vispade de stackars två äggen med ca. 2 msk grädde och hällde över baconbitarna. Men vänta, jag hade ju grevé-ost också i kylskåpet, alltså hyvlade jag ner ett par skivor ovanpå omeletten, lät den stanna till, vände över halva omeletten och lät den sen stå och vila i stekpannan några minuter. Och utan att överdriva kan jag lova att det var den godaste omeletten jag ätit på lääääänge!!!! Men det var väl inget medelhav över den omeletten??? Nej, det var det inte. Det var idag omeletten blev uppdaterad till medelhavsomelett! Jag tog igen två ägg med till jobbet, men den här gången hade jag ingen bacon, men i frysen fanns en förpackning rökt skinka i skivor, den tog jag! En knapp deciliter fetaost och tre soltorkade tomater fick också följa med. Jag skar nu skinkskivorna i mindre bitar och fräste dem i smör. Ägg och grädde vispade jag ihop och hällde över skinkbitarna, strödde fetaost över och tomaterna som jag skurit i mindre bitar. Och visst ja, grevé-ost på igen! Halleluja en sån underbar omelett! Det var nästan så jag hörde de grekiska servitörerna tjattra i bakgrunden...

Någon som kan gissa morgondagens jobblunch?? Jo, halva omeletten från idag! Den var väldigt mättande fast det bara var två ägg! Men så var ju skinkan 180 gram också... ;)

(Bilden hittade jag på svt.se.)

Förrätten och varmrätten

I lördags hade jag gäster, LCHF-gäster. Vi var fem matglada, pratglada och allmänt glada kvinnor som umgicks, skrattade och åt. Vi har egentligen inga regler för våra träffar utom att det ska vara en tre-rätters-middag. (Fast jag tror att det är en oskriven lag...) Efterrätten har ni ju redan fått ta del av - påskäggen. Men så serverades även både förrätt och varmrätt! Förrätten glömde jag fotografera, men jag tror inte det gör så mycket för den var godare än fin... Och receptet ska ni naturligtvis få! Men först, titta på bilden! Den föreställer vår varmrätt - stifado, tzatziki, olivoljestekta zucchinitärningar och sallad bestående av salladsblad, körsbärstomat, gurka, fetaost, soltorkad tomat, solrosfrön, granatäpple, oliver och olivolja. Vi blev mätta och nöjda kan jag berätta! ;)

Så var det förrätten:

Bacon-tomatsoppa (ca. 6 portioner)

2 gula lökar

4 vitlöksklyftor

2 paket bacon

1 kg krossad tomat

2 dl grädde

salt

svartpeppar

Hacka löken fint och fräs i olivolja eller smör i en gryta. Pressa i vitlöksklyftorna. Strimla bacon och fräs den tills den börjar bli lite brun. Häll på tomatkross och grädde och låt puttra i ca. 20 minuter. Salta och peppra enligt tycke och smak. Servera med en klick créme fraiche.

Det här är en väldigt mättande soppa som passade utmärkt som lunch och sen förrätt på kvällen.

Medelhavsmuffinsbröd

Bara man får lite hjälp på traven så man vågar använda en ny nervbana så kan det ju bli så mycket bättre än man någonsin hade kunnat tro! Det var ju förresten det Mark Levengood sa på sin föreläsning också, att man ska våga, inte vara så rädd, och att man inte ska försöka få sina drömmar uppfyllda för oftast blir det så mycket bättre än man vågat drömma om.

Förstår ni nu hur salig jag är över det jag ska komma till? Och då handlar det ändå bara om ett nytt recept... ;) *fnissar lite*

Hon som hjälpte mej på traven är Pia. Hon är ju så fiffig hon! Det var hon som modifierade sesambrödet till solrosbröd också, och igår berättade hon att hon ändrat brödet till ett muffinsbröd! Inspirerad av hennes äventyr skulle jag göra lika, men när jag öppnade kylskåpet och såg alla mina godsaker sprätte den nya nervbanan till och tog kommandot! Så här blev det:

Medelhavsbrödmuffins ca.12 st.

1 msk fiberhusk

1 dl mandelmjöl

1 dl BakePro

1 tsk bakpulver

4 ägg

2 dl riven ost

1 dl fetaost (i bitar)

ca. 4 soltorkade tomater

ca. 8 oliver

ca. 2 msk smält smör

1 paket bacon

Blanda ihop de torra ingredienserna, rör ner äggen ordentligt. Skär baconet i bitar och fräs i smör i stekpannan. Skär de soltorkade tomaterna och oliverna i små bitar och blanda i smeten. Smula fetaosten eller tillsätt små fetatärningar som de är. Blanda i bacon och smält smör. Rör om ordentligt. Rada ut muffinsformar (modell större) och sätt en rejäl smetklick i. Grädda i 225 gradig ugn i ca.10-15 minuter. Bryt sönder en varm muffins och ät med smör på, eller har du bättre tålamod än mej så äter du den när den kallnat! Lika god då, och god också utan smör på!

Som ni säkert förstått redan för länge sedan är det inte så exakt med recept. Man ska komma ihåg Kajsa Wargs välsignade ord - man tager vad man haver! Tycker man inte om oliver så lämnar man bort dem. Tycker man om lök steker man lök med baconet. Vill man framhöva medelhavssmaken ännu mer kan man använda olivolja istället för smör i smeten!

Man tager vad man haver!

Amen.

Påskefterrätt!

Nu ska jag berätta för er om tidernas bästa idé! Nåja, nästan i alla fall. ;)

Förra veckan fick jag idén och när jag hade bestämt mej för de rätta kopparna, det blev gamla filkoppar av glas, satte jag lite bomullsvadd i dem och sådde påskgräs!

Idag fortsatte projektet. Jag knäckte 15 ägg så snyggt att jag fick hela skal. (Äggulorna och vitorna separerade jag och har ännu i kylskåpet i väntan på vidare bearbetning...) (Fast det var ju inte så viktigt...) Jag sköljde ur skalen med kallt vatten för att få bort all äggvita och sen satte jag alla skal i kokande vatten en stund. Nu var de rena och fina. Då satte jag igång och kokade pannacotta! Jag tror det blev fyra satser, alltså 8 dl grädde, 400 g choklad och 3 gelatinblad...

Äggskalen hade jag stående i äggkartongen, pannacottan hällde jag över i en liten behändig kanna och så hällde jag pannacottan i äggskalen! Efter några timmar i kylen hade jag bara att servera pannacottan som efterrätt! Det blev verkligen uppskattat!

Pannacotta

2 dl grädde

0,75 gelatinblad

100 g minst 70% choklad

Lägg gelatinblad i blöt i kallt vatten. Koka upp grädden. Hacka chokladen under tiden. Ta kastrullen från värmen och låt grädden dra under lock i 10 minuter. Krama ur gelatinbladet och vispa ner det i grädden tills det har lösts upp. Rör ner chokladen och rör om tills smeten är jämn och fin. Häll i portionsskålar eller äggskal (som rengjorts först med kallt vatten och sen i kokande vatten.) Ställ i kylskåp några timmar innan servering.

Så kom ihåg - så påskgräset en veckan innan serveringen!!! ;)

Om att stilla sitt begär...

Jag läste någonstans om hur Kalles kaviar och kokta ägg varit någons räddning i början av LCHF, och ända sen dess har jag varit så fruktansvärt sugen på ägg och kaviar! Igår kväll blev det en väldigt sen middag och jag ville ju ha ägg och kaviar då! Jag använde igen mitt brödexperiment (syrrans bröd med omvänd dosering), rostade och lassade på, och nog var det gott! Lite sill och yoghurt till var inte heller helt fel!

Frukosttips!

Ifall ni inte testat redan så kan jag verkligen rekommendera att rosta syrrans bröd!

Lösenord "planering"

Ny dag, nya tag! Och det är lediga tag som gäller efter ett par hektiska jobbdagar. Men så är det, man kan inte bara skriva blogg här i livet! ;)

På tal om jobb... Det finns de som säger att man inte kan äta LCHF för att man har så oregelbundna tider i jobbet och inte kan äta på bestämda tider... Men hallå! Det är ju såna gånger det är så bra med LCHF! I mitt jobb kan lunch eller middag bli flera timmar försenad, och då är det alltid också någon jobbarkompis som drabbas, men det är jag som blir sist hungrig! Tidigare hade jag alltid en nötpåse till hands som nödproviant såna gånger, men nu kom jag på att jag inte haft något alls som nödproviant på säkert ett halvår! Inte sedan jag kastade den sista nötpåsen då den härsknat eller bara börjat smaka skafferi, eller vad som hade hänt. Tydligen behövde jag den inte.

Om man börjar dagen på rätt sätt klarar man sig bra till lunch fast det är 4-5 timmar till dess, och då menar jag inte att man måste äta en hotellfrukost. Ni minns kanske inte det tråkiga knäckebrödet jag experimenterade fram nyligen, men jag äter ju av det nu. Dumt att kasta bort det, tyckte jag och har det därför som frukostbröd nu. Jag tar en liten bit, brer smör på och hyvlar ett par skivor gräddost och skär några paprikastrimlor att ha på och äter med mitt kaffe med grädde. Sen äter jag inget annat före lunch, men jag dricker ½-1 liter vatten.

Det knepiga är att lära sig planera, då funkar det bara man vill!

Sen var det lunch då. Jag har nästan alltid med mej lunchlåda till jobbet, då vet man att man blir mätt och inte behöver äta kolhydrater. Plättarna jag stekte på söndag fick bli crèpes på måndag och tisdag. Det är världens enklaste att tillreda! Man tar bara ett par plättar, sätter ost och skinka, eller vad man vill, och viker ihop och sätter i ugnen! Lätt som en plätt! Vanligast är ju att man rullar ihop crèpes, men i Grekland viker man ihop dem så då gör jag det också! ;)

Ni vet väl förresten att det går utmärkt att både frysa och mikrovärma både omeletter och ugnspannkaka! Därför hör de till mina favoritlunchlådor!

Oplanerat och otippat

Igår frågade en son vad vi skulle ha som kvällsmat, och det tyckte jag var en bra fråga så jag frågade detsamma... Men plättar hade vi inte ätit på länge! (I Finland äter vi plättar men i Sverige är det pannkakor!) Och i Anna Halléns bok fanns det ett par plättrecept som jag ville prova. Eller jag nöjde mej med ett. Det var det här receptet jag ville testa. Men istället för kokosflingor använde jag kokosmjöl. De blev lättstekta och gick t.o.m. bra att vända, och dessutom var de goda! Jordgubbar (var det de sista ur frysen???) och blåbär (snart måste jag hitta på andra bär till yoghurten!) och vispad grädde med vaniljpulver gjorde att det blev en söndagsmiddag som smakade sommar!

Vaniljparfait

Det är väääldigt sällan jag tillreder något bara för att det är roligt, men igår gjorde jag det. Medan jag väntade att fisksoppan skulle koka upp tillredde jag en vaniljparfait med hallonsås! Det receptet fanns också i Anna Halléns bok "LCHF-husmanskost" och såg onödigt frestande ut på bild. Klart man måste testa. Och med fisksoppa som lunch kan det passa utsökt att servera kaffe och vaniljparfait som efterrätt. Parfaiten skulle stå i frysen 5 timmar för att sedan tas fram 20-30 minuter före serveringen, men jag använde mitt klena huvud och räknade ut att man kan ta fram den efter 2½ timme istället... ;) Det gick riktigt bra! Den var lite lös i mitten men det gjorde tydligen inget. Enligt receptet var det 4 portioner men vi var fyra och ändå åt vi inte allt! Jag rekommenderar att man sötar parfaiten en aning för att framhäva smaken. Sen mixade jag inte hallonen eftersom jag tycker om att de inte är helt sönder.

Vaniljparfait à la Anna Hallén

4 dl grädde

4 äggulor

2-3 tsk vaniljpulver

hallon

sukrin, valfritt både i parfait och sås

Vispa grädden, rör ner äggulor och vanilj. Häll smeten i en frystålig form, ställ i frysen minst 5 timmar. Låt tina 15-20 min före serveringen. Koka hallonen och mixa sedan med stavmixer till en sås. Låt svalna.

Sånt kan man syssla med en vanlig söndag för att fira att så mycket snö regnat bort på en gång!

Laxsoppa

Det är jättelänge sedan vi har ätit soppa hos oss, och med jättelänge menar jag LÄNGE. Kanske, eventuellt, i somras... Då tror jag att jag hade kokat en köttsoppa. Men nu, idag, har jag använt mej av mina nya nervbanor och kokat laxsoppa. När jag köper laxfilé brukar jag ugnssteka den eller möjligen steka i stekpannan, men där brukar min fantasi sätta stopp. Men inte idag. Idag funkade det. Det kanske var som för Mark Levengood så "det kom någonstans bakifrån huvudet utan att passera hjärnan", fast i hans fall blev det ingen laxsoppa, men ändå en slags soppa... :D

Så här gjorde jag min laxsoppa:

Laxsoppa

1 kg laxfilé

2-3 msk grönsaksbuljongfond

ca. 2 msk grovsalt

vatten

7-10 kryddpepparkorn

7-10 cm purjolök

2-3 dl grädde

500 g krossade tomater

1 tsk citronpeppar

1 krm koriander

½ burk mascarpone

1 påse räkor

dill

Koka upp ca.1½ l vatten med buljongen och grovsaltet. Dra ut fiskbenen från filén (jag använder en liten tång) och skär filén i några delar. Sätt ner filébitarna i det kokande vattnet och koka några minuter (5-7 min) och kolla så skinnet lossnar lätt från köttet. Ta upp fisken med en hålslev och sätt på ett fat. Häll bort ca. 1 liter av buljongen, men ta den tillvara så kan den användas till nästa fisksoppa! Tillsätt grädde, de krossade tomaterna, kryddorna och mascarponen. Avsmaka. Koka en stund så att mascarponen blir upplöst. Salta mer om det behövs! Bryt laxen i lite mindre bitar, men de får ändå vara stora! Häll i räkorna och klipp ner en hel knippe dill. Rör om och koka upp. Tycker du att soppan är för tjock så spär du ut den med buljong eller grädde. Servera med créme fraiche och färskt bröd.

Just det, brödet! När soppan var nästan klar märkte jag att mitt bröd hade möglat. (Nu kollade jag här på bloggen och ser att jag bakade det 20/3 så det höll "bara" två veckor...) Jag slängde alltså ihop en sats av syrrans frallor, MEN med en liten ändring... Jag måste testa, så jag svängde om lite i receptet. Mängden mandelmjöl och mängden BakePro fick byta med varann! Det blev alltså 1 dl BakePro och 3 msk mandelmjöl. Det blev helt okej faktiskt, men inte så fluffigt och underbart som min syster påstod att det blev när hon gjorde lika... (Måste kolla vilka proportioner hon använde...) Men det var fantastiskt gott ändå och jag ville inte ens ha ost på brödet, bara smör.

Soppan blev klart godkänd och nu ska jag använda den nervbanan ett tag och koka laxsoppa! ;)

Nya nervbanor

Häromdagen fick jag lära mej att om man plötsligt bryter en rutin och gör något på ett helt annat sätt så får man nya nervbanor i hjärnan! Det kan vara en sån enkel sak som att man alltid borstar tänderna enligt samma mönster, och så plötsligt börjar man i andra sidan i munnen. Eller att man alltid dricker kaffe ur samma mugg, men så tar man en helt annan en dag! Eller att man byter sittplats vid matbordet, eller byter sida i sängen (fast det skulle ju inte gå...) eller byter plats i soffan... DÅ bildar hjärnan nya nervbanor! Det är ju logiskt! Jag satt och tänkte på det när jag åt idag. När jag började med LCHF var det jättesvårt att tänka ut maten för dagen. Jag tyckte att tiden mellan måltiderna gick åt till att tänka på nästa matlagning, det var ju så svårt! Men när jag hade hållit på och kokat LCHF-mat en tid behövde jag tänka mindre och kortare tid framåt, tills jag slutligen inte ens planerade maten utan bara tittade i kylskåpet för att tänka ut en maträtt. Det måste ju vara de nya nervbanorna som börjat fungera. Eller?? Det blir ju liksom bättre flyt, man fungerar på ett annat sätt. Man börjar liksom tänka i andra banor med annat också. Plötsligt kommer man på att man kunde göra si eller så med både ett och annat. Är det de nya smidiga nervbanorna? Är de moderna och oanvända då? Är de snabbare än de gamla?? Det här måste jag fundera på medan jag tömmer kameran på dagens matfoton...

Bilden visar nerbanorna i hjärnan, men visst liknar det en vacker fisk!? :)

Böcker och rester

Det blev en läsdag idag! Efter Ferrys bok tog jag itu med Anna Halléns bok och sträckläste den! Jag t.o.m. läste igenom alla recepten och blev alldeles ivrig att börja testa! Hon förklarar LCHF så sakligt och lättfattligt att alla säkert förstår. Borde förstå åtminstone.

Efter att ha suttit och läst så mycket om mat blev jag förstås hungrig, men det kunde kanske också bero på att det hann bli sju timmar sedan lunchen, men den bestod av revbensspjäll och coleslaw så den var ju faktiskt mättande. Nu nöjde jag mej med att värma av gårdagens tacougnsomelett och äta med coleslaw. Smaskigt och mättande.

Förresten så ändrade jag lite i tacougnsomeletten igen, men inte mer än att det blev lite mera grynost/keso som jag vispade ihop med äggen (lika som i baconpannkakan), skippade parmesanen, eftersom den var slut, och hade massor av riven ost på istället. Det syns kanske... ;)

Ha en skön lördagkväll allihopa!

Påskplaneringen börjar NU!

Jag kollar ibland på statistiken här på bloggen och ser vad ni har googlat på och kan konstatera att påskplaneringen har börjat nu! Stifado och pasha är ju ett påsk-måste och jag tror faktiskt att jag kör med samma recept i år också. Eller så hittar jag på ett annat! Så har jag en kaka på gång också, fast bara i huvudet än så länge. Men det allra fiffigaste ska ni få se nästa söndag här på bloggen! Jag kan inte avslöja det än eftersom det är något jag hittat på till tjejträffen nästa lördag! Och när jag menar tjejträff så är det faktiskt en LCHF-middag vi ska ha förstås. Vi är fyra helfrälsta LCHF:are och en "wanna-be". ;) Håll ut till söndag alltså, då får ni världens häftigaste påsktips! :)

Idag läste jag igenom boken "Ferry Food" och blev helt förtjust! Så synd att jag bara lånat boken! Det är en vill-ha-bok! Men den finns ju att köpas... I boken berättar Björn Ferry hur han övergick från kolhydrat-laddning till LCHF, och om hur han tränade och hur han vann OS-guldet. Det var så rolig och intressant läsning att jag höll på att glömma sätta in revbensspjällen i ugnen! Recepten i boken är enkla och rejäla, inget tjafs och onödigheter. (Här hittar ni några av recepten!) Många intressanta recept med älgkött och annat vilt fanns också, så nu får jag överväga att bli jägare... ;)

Förresten, googlar man på "björn ferry lchf" får man 39 600 träffar, och t.o.m. den sista träffen innehöll både "björn ferry" och "lchf"!

Bilden: Vi går en kurs i grekiska och har därför grekisk afton då och då, senast hos oss. Närmast i bild syns min stifado, gjord enligt eget recept, och vår lärare, som är grek, suckade saligt när han smakade på den. ;)

Är det inte snart september????

Några inlägg ner skrev jag om våra torsdagsföreläsningar här i stan, med t.ex. Mark Levengood. Idag kollade jag in de kommande föreläsningarna och nu väntar jag ivrigt på september!! Kan ni gissa vem som kommer som föreläsare?? Fel! Fel! Det är Jonas Colting som kommer!!! Vem hade väntat sig det?? Jag funderade redan på att anmäla mej. ;) När jag sedan läste igenom föreläsningslistan en gång till kom jag fram till att jag vill på alla!

Ikväll har jag ätit vårrullar, vilket inte är så bra... Men bättre äta fel ibland än dåligt hela tiden!

Bilden: Mark satt och dedikerade böcker när jag lutade mej mot honom, han såg fotografen Barbro och log... :)