Kantarellstuvning

Häromdagen fick jag en sändning vackra gula kantareller. De är ju så underbara! Det blev genast att tillreda en enkel söndagsmiddag med fakirbiffar, kokt blomkål och kantarellstuvning. Blomkålen ska kokas bara ett par minuter i saltat vatten, sen en rejäl smörklick på. Och så kantarellerna då. De ska förstås ansas så de är rena och fina, sen brukar jag fräsa dem i mycket smör. Och fastän det går emot mina principer använder jag svampbuljong som är gjord av en massa smakförstärkare, maltodextrin och annan skit. Jag skäms. Lite. Men i vanliga fall använder jag buljong utan tillsatsämnen, så om jag använder 6 buljongtärningar i året kanske det är lite förlåtligt... Svampbuljong finns inte att köpas här i Finland, därför får jag den hemsmugglad av vänliga människor som har vägarna förbi Sverige. Receptet jag följer är min mammas champinjonsås som jag modifierat.

Kantarellstuvning
ca. ½-1 liter kantareller
smör
1 svampbuljongtärning (alt. grönsaksbuljong eller sojasås)
vitpeppar
dragon
3-4 dl grädde
½ ask Philadelphiaost eller en hel ask Créme Bonjour Kantarell
½ gul lök

Kantarellerna fräses i smör. Smula buljongtärningen över, rör om och häll grädden över. Rör om så buljongen inte bränner i botten. Krydda försiktigt med vitpeppar och dragon. Låt puttra en stund så grädden reduceras. Rör ner en halv ask med Philadelphiaost och rör tills såsen är slät och klumpfri. Vill du ha en tunnare sås tillsätter du helt enkelt mera grädde. Riv en halv gul lök. Ta bort stekpannan från värmen och blanda i löken. Tillsätt även en stor smörklick. Rör om och servera!

Det var naturligtvis jättegott med biffar och blomkål, men idag var det dags att äta upp resten av stuvningen, och det fanns inga biffar kvar... Då placerade jag ut ett par lagom stora "högar" av stuvningen på en bakplåtsklädd ugnsplåt, rev ordentligt med ost över och gratinerade i 200 grader tills osten var lite gyllenbrun. DET var inte heller illa kan jag lova!

Jag måste bara säga att jag är avundsjuk på alla ni som har kantarellrika skogar! Tack och lov för min svägerska i Västerås som förser oss med dyrgriparna!